Familjeomsorg ska vara grunden för barnskyddsarbetet

Kommunikationschefen för SOS-barnbyar Aija Rikala skriver i en insändare (Helsingin Sanomat 17.5) om behovet av hjälp och stöd inom barnskyddsarbetet. Både barn och föräldrar behöver stöd och skydd, speciellt i situationer då barn omhändertas. Då kan föräldrarna känna skam, ilska och vara deprimerade. Därför är det, enligt Rikala, viktigt att föräldrarna får hjälp och stöd i sitt föräldraskap och ges hopp om en bättre morgondag. Rikala påpekar att 80 procent av resurserna inom barnskyddet riktas till det skede då barnet redan har placerats utanför hemmet. Förmånligare och lönsammare vore att erbjuda hjälp med låg tröskel redan i ett tidigare skede.

På samma linje är också Rotkirch (HBL 25.2) och Kalland (HBL 16.5). Bägge lyfter fram vikten av ett preventivt familjearbete. Rotkirch skriver "Vad händer med en mor vars barn omhändertas? Hon förlorar fotfästet" och kommer där med en viktig poäng. Hon understryker betydelsen av handledning och hemtjänst. Kalland poängterar att bristen på resurser inom det förebyggande arbetet och inom öppenvården leder till att barn/unga placeras utanför hemmet. Enligt Kalland hade många sådana fall kunnat undvikas med förebyggande arbete.

I mitt arbete som familjeterapeut inom barnskyddet, har jag märkt hur viktigt det är att möta hela familjen. Att skapa rum och ge plats för åsikter och känslor. Familjerna önskar bli hörda, sedda, men framför allt, respekterade. De önskar att någon lyssnar på dem som helhet.

Många önskar även hembesök. De önskar också att det finns tillräckligt med tid reserverad för dem. Utmaningen blir att skapa en atmosfär av tillit, trygghet och stabilitet gentemot familjen men framför allt familjemedlemmarna emellan. På så sätt skapas även förutsättningar för att främja familjemedlemmarnas inre dynamik och ge dem färdigheter att själva hantera sina utmaningar. Målet för mötena är att familjemedlemmarna skall uppleva, att de öppet och tryggt kan berätta för varandra hur de upplever sin specifika situation.

Enligt barnpsykiater Jukka Mäkelä (THL) är delad glädje mycket mer än dubbel glädje – den skapar förmågan att ta hänsyn till varandra, att bry sig om varandra och att uppmärksamma varandra. Mäkelä understryker att barn som klarat sig bra i livet trots många riskfaktorer under uppväxtåren, kännetecknas av att det i barnets omgivning funnits åtminstone en fullvuxen person som stöttat barnet och hjälpt till att uppfylla barnets drömmar. Eller, varför inte använda en metafor för den rådande årstiden: ge familjen en picknickfilt och utforska därefter tillsammans korgens innehåll. Ge dem glädje och hopp.

Till familjens omsorgstjänster hör familjearbetet, barnskyddsarbetet samt den kommunala basservicen. Familjeterapi borde vara en integrerad, naturlig och lättillgänglig del av dem.

Marie Lindfors-Airas,
Psykoterapeut och familjeterapeut,
Beteendevetare,
Sjundeå