Är debatten fri i Helsingin Sanomat?

Helsingin Sanomat bjöd 18.8 på Marjukka Liitens analys ”Suomessa puhutaan vain kansalliskielistä”. Redaktör Liiten utgick från Katainens nya språkstrategi. Jag uppfattade hennes text som rätt vinklad.

Liitens analys innehåller inte just något egentligt nytt. Engelskan har snabbt stärkt sitt grepp såväl som affärs- som umgängesspråk över världen. Av den anledningen misstänker jag att talet om att det finns ett stort behov av att kunna världsspråk börjar vara historia. Ändå är det klart att den som vill nå förbi ytlighet måste kunna tala exempelvis franska eller spanska.

Borde svenskan göras valbar i grundskolan? Liitens bild av situationen är mycket förenklad. Exempelvis ville en ung kvinna i Jyväskylä absolut betjäna på svenska. Hon hade gått yrkeshögskolan Helia i Helsingfors, men upplevde stor brist på praktik.

Hur blir utfallet om dagens rörliga ungdomar råkar i en situation där de söker jobb i Sverige eller rentav Oslotrakten? Är det helt uteslutet att ungdomar från inre Finland kommer att göra så här? Utmed kusten, från Karleby till Lovisa, finns det mycket tvåspråkighet.

I min hemstad Jakobstad startade precis nu ett gemensamt gymnasiecampus. Där visar ett mindre finskt gymnasium vägen i samarbete med ett större svenskt gymnasium under gemensamt tak. I Vasa har det funnits ett likadant men omvänt campus över ett år.

Liknande enheter har (redan) funnits här och var, speciellt på lågstadiet. På andra orter, i det inre av Finland, är det svårare att hitta levande svenska. Jag är ändå förvånad över hur begränsat man tydligen drar nytta av Yle Fem och Radio Extrem (eller Vega). Har jag fel på den punkten? Det har redan varit tal om de möjligheter Internet bjuder på. Liiten nämner att undervisningen i svenska ska påbörjas från åk 6 år 2016. Bakom finns klara pedagogiska överväganden. Hon hävdar dock att ”lärarna” varit av annan åsikt. Vilka lärare?

Bland annat vilka aspekter lämnar Liiten osagda? Alltmer samarbete har etablerats mellan kustsvenskarnas gymnasier och – ofta – enheter i det inre Finland.

Om svenskan görs valbar måste man begripa att detta direkt återverkar på (svenskan på) andra stadiet liksom i högskolorna. Den språkliga grunden vittrar. Redan nu får högskolorna lov att reparera en svag svenskkunskap i sina språkcentra.

Vi firade nyligen 150-årsjubileet av Snellmans språkförordning. Det vore viktigt att också betona för unga att finskan i praktiken jämställdes med svenskan först för 110 år sedan.

Officiellt talas det nog om den 700 år långa tiden med Sverige. Månne den här bakgrunden helt har sjunkit in?

Sammanfattningsvis skrev redaktör Liiten sin analys ur en allmän metropolsynvinkel – speciellt då hon talade om hur svaga möjligheterna är att lära sig spanska och kinesiska redan i lågstadiet.

I en insändare skickad till Helsingin Sanomat (19.8) försökte jag därför bredda Liitens perspektiv, bland annat med de exempel jag tog upp här tidigare.  Liiten är ändå känd som Finlands mest pålästa, suveräna utbildningsredaktör. Min insändare publicerades inte.

HS är känd som en ledande, oberoende samt liberal dagstidning. Den har visat stor förståelse för det svenska språkarvet tidigare i år. Är detta blott en image eller en fasad?

Ragne Kommonen,
Frilans inom utbildning,
Jakobstad