Att våga vinna

Internationellt akademiskt samarbete är en del av universitetens vardag. Så till den grad att det märks i trafiken. I den brittiska taxin på väg till Heathrow säger chauffören: “Vet ni hur man kan få slut på global uppvärmning? Dra in passen på alla forskare. Alltid då jag åker till Heathrow, har jag två forskare i baksätet!”.

Akademiska institutioner gör sitt yttersta för att möta studenters förväntningar. Hit hör internationella program med flexibla möjligheter till utomlandsstudier och duala program med avgångsbetyg från två skilda institutioner.

Tankarna går till Svenskfinland. Sommaren 2013 beslöt man att inte fusionera Novia med Arcada. Kanske ställde man målet så lågt att fördelarna inte motsvarade parternas förväntningar. I Svenskfinland tenderar man att se utbildningsfrågor ur ett regionalt serviceperspektiv. Hur skulle det se ut om man såg finlandssvensk högskoleutbildning som en nationell fråga? Kunde ett mer gediget svenskspråkigt utbud stärka Finlands internationella konkurrenskraft?

Finlands utbildningssystem har sina paradoxer. Vi har världens bästa grundskolor (PISA 2012) och gymnasier. Trots det är endast Helsingfors universitet rankat bland världens 100 i topp (på 76:e plats, Academic Ranking of World Universities, ARWU 2013). Hur kommer det sig att man i Sverige hittar hela tre universitet på samma lista: Karolinska Institutet (44), Uppsala Universitet (73), och Stockholms Universitet (82)?

Internationella rankningar säger inte allt, men de ger en fingervisning. I en allt mer integrerad värld jämförs examina från individuella institutioner. Det finns ett vakuum av topprankade högskolor i Finland. Aalto-universitetet är ett försök att råda bot på detta. Men det tar tid för ett nytt universitet att etablera en hög internationell rankning.

Hur skulle situationen förändras om ett eller flera av Sveriges toppuniversitet etablerade sig i Finland? Skulle vi uppleva en veritabel IKEA-effekt? Kunde Åbo Akademi, Hanken, Arcada, Novia, och Ålands högskola fylla ett behov genom att skapa ett nätverk mellan skolor på vardera sidan om Östersjön? I till exempel USA, Sverige och England differentierar man inte mellan universitet och yrkeshögskolor, och man finner dem ofta under ett och samma tak. Tillsammans skulle de finlandssvenska institutionerna ha en studentpopulation på närmare 10 000 studerande. Ett universitet i den här storleksordningen skulle utgöra en trovärdig internationell samarbetspartner.

Det finns en beställning för en ny akademisk toppspelare i Finland, ett behov som kunde mötas av ett Kustuniversitet vars stadgar skulle ålägga det att genom nätverk erbjuda utbildning i världsklass på samtliga finlandssvenska orter. Nätverket kunde struktureras så att kurser med stor efterfrågan skulle erbjudas lokalt, medan behovet for specialisering kunde erbjudas via internet, ambulerande kortkurser eller studentutbyten.

Strukturen skulle bygga på kärnkompetensområden utvecklade inom diverse fakulteter. Studerandena kunde få akademisk slutexamen från både det Finlandssvenska Kustuniversitetet och samarbetsparter i Sverige.

Internationellt topprankade program tenderar att vara attraktiva. År 2012 lockade amerikanska universitet 720 000 studenter från utlandet. Pa universitets nivå låg inströmningen i många fall mellan 10 och 20 procent. Mot denna bakgrund ter det sig troligt att en topprankad svenskspråkig institution skulle attrahera studenter oavsett språklig bakgrund. Svenskan kunde på sikt ha ett sug också på finskspråkiga orter. Kanske man i det här klimatet till och med skulle glömma diskussionen om tvångssvenskan. Möjligheten till ökad specialisering, kombinerat med en inströmning av studenter med finländsk studentexamen, kunde vidare göra samarbetet nog så intressant för institutioner i Sverige.

Det gäller att våga vinna!

Kettil Cedercreutz,
Professor vid the University of Cincinnati,
USA