Våga tala om tabubelagda sjukdomar

Olika volontärjobb, sekulära och kristna, inom hälsovård, omsorg och undervisning, erbjuder möjlighet att bekanta sig med kultur, natur, språk. Själv sneglar jag mot Afrika och har bekantat mig med olika hjälporganisationer.

Att hänga fast vid någon internationell hjälporganisation erbjuder en välkommen trygghet då man sannolikt inte kommer att kunna något av de lokala språken. Hur vore det med internationella "Mercy Ships"? Det är fartyg som seglar längs Afrikas kuster och vid sina strandhugg erbjuder gratis eller förmånlig medicinsk och tandläkarvård.

En av Mercy Ships dragplåster är förmågan att åtgärda en åkomma som är utbredd i III världen – så kallad "vesico-vaginal fistel". Då mycket unga flickor föder barn kan vaginalväggen rämna och sedan börja släppa till gaser eller vätska från urinrör och analgång. Även våldtäkter som är vanliga i krigsområden kan leda till skador. Problemet blir en odör, som ofta isolerar den drabbade kvinnan till ett miserabelt liv.

Jag har med intresse tagit del av fakta om den kirurgi som anlitas för att reparera fistlar. Det kan ibland vara fråga om en enkel hudtransplantation. Vissa sjukhus i Afrika, i Etiopien eller Kongo till exempel, har avdelningar där man är specialister på fistelkirurgi. På Mercy Ship:s fartyg opereras även dessa åkommor. De flesta blir bra. Detta ger kvinnorna ett nytt liv, inträde tillbaka i samfundet och sätter punkt för ett sorgligt utanförskap. Men alla får inte den här chansen, och flera nya fall uppkommer årligen.

Attityden till kroppslig sjuklig odör är egentligen rätt likadan i väst som den är i Afrika. Även här hos oss är sjukdomstillstånd som hänför sig till vaginalregionen ofta tabu. Det är inte bara i Afrika som man i dessa fall med orätt skuldbelägger kvinnan, till exempel för utsvävande liv, även om det sker mera förstucket här, och ingen blir hos oss helt utan social trygghet.

Opererar man inte även hos oss? Man kanske inte tar upp problemet, i tro att det är bara ett u-landsproblem. Det leder till att den drabbade kvinnan inte riktigt kommer på varför hon känner sig utesluten och varför bemötandet av henne är förbehållsamt. Isolering kan uppkomma av många skäl och få tror väl att egna baciller kan vara orsaken till den egna sociala utstöttheten. Vi vänjer oss vid vår egen lukt. Ett lidande är det i varje fall fråga om. Artiklarna om den bot man nu bringat i Afrika, kanske via en ny teknik, får mig därför att reagera. Borde man ta till en kampanj för att hitta dolda offer även hos oss? Säkerligen finns här ett så kallat mörkertal.

Kanske jag borde börja forska och skriva en bok om vesico-vaginal fistel och dess inre och yttre förgörande destruktivitet.

Xigol Bångh,
Lund