Omskärelse av pojkar och mänskliga rättigheter

De nordiska barnombudsmännen har kommit med ett välkommet ställningstagande beträffande omskärelse av pojkar (HS 22.8.). Myndigheterna bör snarast klargöra den juridiska situationen och överväga om det behövs särskild lagstiftning eller anvisningar i frågan. De mänskliga rättigheterna bör ligga till grund för övervägandet. Rätten till religion och kultur tillkommer envar, men det gör även rätten till fysisk integritet. Samtidigt förbjuder konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin i princip att man avlägsnar frisk vävnad från personer som inte kan samtycka till åtgärden.

Lagen reglerar inte omskärelse av pojkar på ett entydigt sätt och den tolkas i praktiken motstridigt.

Åtal har väckts mot enskilda föräldrar, medan traditionen fortgår. Den här oklara situationen orsakar problem både för familjer och för myndigheter. Omskärelse av pojkar är inte förbjuden i något land.

Sverige är det enda land som i lag reglerar dess villkor. En detaljerad analys av grannlandets erfarenheter är på sin plats.

Frågan om reglering i lag är komplicerad. Legitimerar en lag som tillåter omskärelse av pojkar på vissa villkor åtgärden och motverkar den attitydförändringar? Å andra sidan skulle den omedelbara följden av en lag som förbjuder omskärelse av pojkar vara att ingreppet gjordes i hemlighet eller utomlands. Alternativet till ny lagstiftning är direktiv om tolkningen av den nuvarande brottslagstiftningen. Barnombudsmännens diskussionsöppning om åldersgränser för när pojkar själva kan bestämma om de vill bli omskurna är ett steg i rätt riktning.

Utgångspunkten för diskussionen bör vara barnets bästa.

Förbundet för mänskliga rättigheter har goda erfarenheter av hur kombinationen av tydlig lagstiftning och människorättsfostran kan förändra attityder och sedvanor. Vi har samarbetat nära med olika invandrargrupper i över 10 år för att eliminera omskärelse av flickor. Detta arbete har pågått världen över i mer än 100 år. Attitydförändringen rörande omskärelse av pojkar kommer realistiskt sett att ta lång tid.

Lisa Grans,
Projektchef
Päivi Mattila,
Generalsekreterare,
Förbundet för mänskliga rättigheter