Vi behöver socialpediatrisk enhet

Kränkningar av barnens rättigheter är ”alla former av fysiskt och emotionellt våld, sexuella övergrepp, försummelse eller vanvård, kommersiell eller annan exploatering, som resulterar i verklig eller potentiell fara för barnets hälsa, liv, utveckling eller människovärde i relationer som bygger på ansvar, tillit och makt” (WHO).

Kränkningar av barnens rättigheter är en människorättsfråga och ett folkhälsoproblem, som ofta får livslånga hälsokonsekvenser för offren. Finländska barn har lagstadgad rätt att inte utsättas för kränkningar av något slag. Största delen av våra barn växer upp i trygga miljöer där barnets grundrättigheter respekteras. Av komplexa orsaker utsätts ändå många barn i Finland, alla lagar och förordningar till trots, för olika former av kränkning. De kan äventyra såväl deras fysiska och psykiska hälsa, som till exempel deras sociala och kognitiva kompetens. En del av dessa barn saknas i barnskyddsstatistiken och blir inte identifierade inom hälsovården.

Barnskyddets centrala roll när barn far illa är odiskutabel. Men dessa barn är beroende av att man inom hälsovården har kunskap och färdigheter, som möjliggör tidigt ingripande och kompetent handläggning. Identifiering, diagnostik och behandling av kränkta barn bör vara en erkänd uppgift inom alla sektorer av hälsovården, vars praxis måste utvecklas så att läkare, sjukskötare och tandvårdspersonal inte kan anklagas för professionell försummelse av barn som far illa. Utebliven barnskyddsanmälan kan utgöra en allvarlig hälsorisk för barnen. Detsamma gäller om barnskyddet underlåter att konsultera hälsovården.

I nyckelposition inom hälsovården är alla som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med små barn. Riskfaktorer i familjen såsom missbruk, våld och mentala problem, skall kartläggas även då ingen misstanke om risker finns. Vissa riskfaktorer kan vara uppenbara, andra kommer fram endast genom att man frågar. Om atmosfären i det professionella rummet är trygg och barnen bemöts med närvaro, genuint intresse och respekt kan de på direkta frågor om eventuella negativa upplevelser i sin närmiljö ge goda och konkreta svar. Våga fråga!

Vid den mångprofessionella utredningen skall barnets fördel stå i fokus. Samarbetet är ofta invecklat och inte alltid problemfritt. Men utan systematiskt samarbete i synnerhet mellan barnskydd och hälsovård förblir helhetsbilden oklar. Det i sin tur kan göra det svårt för dem som ansvarar för barnskyddet att fatta beslut som motsvarar det kränkta barnets behov.

För en så allvarlig åtgärd som placering av ett barn utom hemmet skulle det behövas nationella, mångprofessionella och systematiska rutiner, något som tillsvidare saknas i Finland. Både barn inom barnskyddets öppenvård och barn som omhändertas behöver ett medicinskt hem med läkare och sjukskötare som fått utbildning om försummade och våldsutsatta barn. Inget barn borde placeras utan både pediatrisk, barnpsykiatrisk och annan relevant medicinsk och barnpsykologisk evaluering, där barnets behov av hälsovårdsinsatser noggrant kartläggs och uppföljs. För detta ändamål kunde även den kommunala hälsovården i Helsingfors etablera en socialpediatrisk enhet.

Annlis Söderholm,
Barnläkare,
Helsingfors