Äldreomsorgen i ett brytningsskede

Vård Under debatten inför riksdagsvalet för ett år sedan poängterades att äldreomsorgen behöver en egen lagstiftning. Det förslag som Social- och hälsovårdsministeriet nyligen presenterade uppfyller kanske inte alla önskemål, men det är ändå en viktig början och ett nytt sätt att se på äldreomsorgen.
Förslaget utgår från individens behov med individuella vård-, och omsorgsplaner, kvalitetsaspekten betonas liksom uppföljning och övervakning av bestämmelserna.
Äldreomsorgen är i ett brytningsskede, lagen om äldreomsorgen kommer alltså lägligt. Kvaliteten måste vara i fokus, det måste finnas en övervakning, och det måste finnas ”själ och hjärta” i serviceproduktionen. Satsningar på kvaliteten, det att de äldre mår bättre och är friskare, ger långsiktiga besparingar till exempel genom att behovet av mediciner kan minska.
Fokus måste sättas på livskvaliteten och skräddarsydda lösningar utgående från de egna behoven. "Värdigt" och "självständig" skall vara honnörsord. Kraven blir större. Vi måste därför vara fördomsfria för nya servicestrukturer. Ett bra exempel på nytänkande är modellen ”Bo hemma på Folkhälsan” där man förebygger isolering genom att föra servicen till människan i hennes hemmiljö, i stället för att föra människan till servicen.
Vi måste motarbeta ensamheten som håller på att bli ett verkligt stort problem. Förra årets luciainsamling gick just till detta ändamål och det är glädjande att många pilotprojekt på detta område har startats. Den ofrivilliga ensamheten har i dag många ansikten och därför behövs det naturliga mötesplatser där människor i olika åldrar kan umgås och göra saker tillsammans.
En aktiv vardag är en förutsättning för att må bra. Då behövs en social växelverkan, känslan av delaktighet och samarbete och nätverk mellan olika aktörer. Detta gäller i synnerhet de äldre som väljer att bo hemma. Vi måste också vänja oss vid tanken på att boendet och servicen skiljs åt. Det är starkt sammanknippat med en individfokusering, alla vill och kan inte göra allt. I praktiken handlar det ofta om mera flexibel hjälp i hemmet och om ändamålsenliga bostäder.
Det är viktigt att äldreomsorgen är integrerad i det övriga samhället. På vissa orter planeras äldreboende i samband med eller i närheten av köpcenter. På andra ställen skapas campusområden med flera olika former av samhällsservice i samband med äldreboendet. Folkhälsanhusen har blivit generationsöverskridande mötesplatser där exempelvis dagis och vattengymnastiserande barnfamiljer ryms in. Det som är bra för äldre är också bra för yngre generationer. Det växande och mångsidiga campuset i Brunakärr i Helsingfors kan fungera som ett välfungerande exempel på detta.
Den teknologiska utvecklingen är snabb och enorm – det gäller allt, från köksspisar till datautrustning och rörelseutrustning. Det innebär också att man måste planera och vara förberedd på att morgondagens äldre har ett större krav på den teknologiska nivån.
En attitydförändring i hela samhället är nödvändig och vi måste bli bättre på att beakta de särskilda behoven redan i planeringsskedet. Då kan vi bäst garantera tillgängligheten och att de äldres perspektiv är integrerat i allt beslutsfattande. Ett färskt exempel på var tillgänglighetsperspektivet saknats är planeringen av den nya park som anlagts i Kristinagårdens närhet i Haga i Helsingfors. Där har viljan varit god, men det praktiska genomförandet haltar.
Finlands befolkning åldras snabbast i Europa. År 2009 var antalet invånare som fyllt 75 år knappa 430 000 medan samma siffra 2030 beräknas vara 860 000. Det ställer stora krav på utvecklandet av äldreomsorgen och på samhället i stort. Målsättningen måste vara en god och trygg ålderdom där människornas behov är i fokus. Bakom varje siffra finns en individ med en unik bakgrund med olika förväntningar och med rätt att leva på det sätt man själv önskar.

Marcus Rantala,
Statssekreterare (SFP)
Helsingfors