Äldreomsorgen behöver god kvalitet

Gustaf Molander behandlar lagförslaget om äldreomsorg eller förslaget till lag om tillgång till social- och hälsovårdstjänster för äldre personer, som lagförslaget officiellt heter på svenska i sin I dag-kolumn (Hbl 13.9).
Molander tar upp många viktiga synpunkter om innehållet i detta lagförslag, bland annat kommunernas roll, ansvaret hos den ansvariga arbetstagaren, åldersgränsen för lagens omfattning, krävda personella och ekonomiska resurser, äldres delaktighet och möjligheter att påverka, personalens anmälningsskyldighet med mera.
Det stämmer att lagförslaget är oklart på många punkter. Bland annat borde kommunernas roll och ansvar förtydligas. Därtill bör personaltäthet och de anställdas kompetens ytterligare specificeras i vården av äldre.
Syftet med lagen är att äldreomsorgen ska förbättras och redan nu finns det många framsynta kommuner som har utvecklat åldringsvården i rätt riktning. Debatten om äldreomsorgen har lett till att många kommuner har börjat tänka i nya banor för att utveckla en hållbar äldrevård av god kvalitet. Det kan man bra göra utan en särskild lag om äldreomsorgen: grundlagen, socialvårdslagen, hälso- och sjukvårdslagen och andra lagar samt de riksomfattande kvalitetsrekommendationerna för äldreomsorgen ger redan ett bra stöd för bearbetning av vården så att den äldres synvinkel beaktas. Och sunt förnuft och best practice får man alltid använda.
Om – eller när – lagförslaget godkänns kommer lagen att vara en budgetlag som kräver ekonomiska resurser. De preciseringar som lagen innebär kommer att vara kostsamma för staten och kommunen, men Finland har inte råd att låta sina äldre vanvårdas. De äldre har all rätt att få en god standard på omsorgen.
Det finns stoff i lagen som kan införas utan kostnader: till exempel de möjligheter äldre har till delaktighet och påverkan kostar inte något extra utan borde redan nu vara ett självklart sätt att verka i staten och kommunerna. Många kommuner har ju ett äldreråd. Likaså bör tillsyn av tjänsterna och planering utgående ifrån att den äldre ska klara sig på egen hand hemma så länge det är möjligt frågor som redan nu ska vara implementerade i kommunernas äldreomsorgstjänster.
Allt har inte omfattats i lagen. Till exempel personer med minnesstörning omfattas inte av lagen, inte heller boende, mattjänster eller vård på svenska (här borde en klausul om tillämpning av språklagen absolut införas). Därtill blir det ett konststycke att mäta kvaliteten i äldreomsorgen så som klausulen om tillsyn kräver och där är dokumentation och mätmetoder på sin plats. Med tanke på att stadganden om kartläggningen av de äldres behov av tjänster infaller vid fyllda 75 år är det bra om lagförslaget om tillgång till social- och hälsovårdstjänster för äldre personer åtminstone skulle ha samma åldersgräns.
Däremot beklagar jag att Molander inte har tagit del av den officiella svenska översättningen av lagförslaget och motiveringarna vilka Social- och hälsovårdsministeriet hade bemödat sig att leverera kort efter den finska lagtexten. Ministeriet bemästrade på ett utmärkt sätt hörandeprocessen eftersom allt material fanns på de båda inhemska språken. Eftersom den svenska översättningen utgavs cirka tre veckor senare än den finska fick de svenska parterna motsvarande tid att ge in utlåtandena. Denna process var exemplariskt planerad och slutförd och jag önskar ge en eloge till ministeriet för detta förfarande.
Svenska pensionärsförbundet rf vidtog en praktisk åtgärd i samband med hörandeprocessen: Vi sände materialpaketet med motiveringar och lagförslag på svenska till de svensk- och tvåspråkiga kommunernas äldreråd, och till social- och hälsovårdsnämnderna i de kommuner som saknar äldreråd för att samla in utlåtanden om lagförslaget. Förbundet samlade in totalt tolv utlåtanden vilka tillsammans med förbundets eget sändes till ministeriet som fick totalt 127 utlåtanden.
Det blir intressant att följa med hur lagförslaget hanteras tidsmässigt och ekonomiskt i regering och riksdag med tanke på det rådande globala ekonomiska läget. Äldreomsorgen behöver god kvalitet, vilken kan utvecklas i väntan på lagen.

Veronica Fellman,
Verksamhetsledare
Svenska pensionärsförbundet rf

SVAR Den som har erfarenhet av praktiskt arbete inom äldreomsorgen i olika kommuner lägger nog de rosafärgade glasögonen åt sidan. För mindre bemedlade gamla människor är möjligheterna till "delaktighet och påverkan" ofta lika med noll. Fellman skriver att man bra kan utveckla en hållbar äldrevård av god kvalitet utan en särskild lag om äldreomsorg. Varför har man då inte sett till att det redan gjorts?
Den djupnande klyftan mellan rika och fattiga märks i hög grad inom äldreomsorgen där de svagaste kommer i kläm. Det är just den gruppen som behöver ett lagstadgat skydd, medan samhällets höjdare och andra välsituerade som har råd att betala för sig med förtröstan kan se fram mot god service på sin ålderdom. (Ett välkänt faktum är också att de som har det bäst ställt brukar kräva mest.)
Jag rekommenderar Fellman att läsa Sirkka-Liisa Kiveläs och Sari Vaapios pinfärska bok Vanhana tänään som snart utkommer på svenska med titeln Äldre i dag. Här berättar 112 anhöriga om sina erfarenheter av äldrevården i dagens Finland. Av berättelserna är 80 procent är negativa och en del direkt hårresande.
Självfallet var det min avsikt att ta del av den svenska versionen. Men när jag ringde upp Social- och hälsovårdsministeriet beklagade en tjänsteman så mycket att lagförslaget inte har översatts till svenska.

Gustaf Molander,
I dag-kolumnist