Mångsidigare kvalitetskriterier för gymnasierna

Läsårets studentskrivningar har inletts och i vår får vi åter ta del hur medierna på basen av resultaten rankar landets gymnasier. I rektorskretsar har man kritiserat den skeva bild av kvaliteten i gymnasierna som rankingen ger. Inte sällan har man lyft fram det faktum att rankingen inte egentligen säger något om kvaliteten på gymnasiernas verksamhet.
Neoliberalismen med dess tro på konkurrensens positiva inverkan har i alla fall fått starkt fotfäste bland medierna och få är de gymnasier som inte bryr sig om sin placering på listan. Jag leder själv en skola som klarat sig skapligt i rankingen. Jag ser ändå med oro på den inverkan som en felaktig tolkning av resultatlistorna verkar få.
Det som mest hotar verksamheten i de skolor som klarar sig sämre är inte en stagnerad pedagogisk utveckling utan allmänhetens uppfattning om skolan. De skolvisa resultaten skiljer sig ofta från varandra med liten marginal, med det allmänheten noterar är framför allt placeringen. Elevströmmarna riktar sig mot de gymnasier som ligger väl till på listorna och för lätt med sig en homogenisering av elevmaterialet i de olika gymnasierna i de regioner där de unga har realistiska möjligheter att välja vilken skola de i första hand söker till.
Det krävs mycket att reparera den skada medierna åstadkommer och jag oroar mig för att vi i debatten redan nu kunnat se en uppdelning i ”bra” och ”dåliga” gymnasier vilket på sikt äventyrar en jämn kvalitet på gymnasieutbildningen. Varnande exempel på en sådan utveckling finner vi i USA och Kanada där publiceringen av standardiserade test lett till en stark tudelning av skolorna.
Debatten om skolors kvalitet innehåller många villfarelser. En av dem är villfarelsen om siffror. Som mätare av kvalitet används inte de parametrar som är väsentliga utan de som är lätta att använda; i gymnasiernas fall resultatet i studentskrivningar och medeltalsgränserna. En granskning av gymnasiernas läroplan visar att utbildningens uppgift och mål ändå är annat än att bara få studenter att prestera väl i studentskrivningarna. Vid sidan av att erbjuda möjlighet till god inlärning bör skolorna inspirera de unga att lära också utöver det som föreskrivits i läroplanen och utveckla förmågan till kritiskt tänkande och locka till nyfikenhet på livet och omvärlden.
I det postmoderna samhället är mycket relativt och osäkert är svårt att greppa, och att lägga den stödande verksamheten enbart på hemmen skulle vara fel. Också gymnasierna bör i en allt hårdare och osäkrare värld erbjuda en trygg miljö för de unga, stöda deras framväxt av en god självkänsla och kontroll över sina egna liv. Skolorna bör erbjuda god handledningsverksamhet och elevvård och ställa som mål att varje elev går ut skolan med tilltro till sig själv och med en ljus syn på sin egen framtid. I ljuset från de nyheter som dagligen når oss framstår skolornas uppgift som attitydfostrare enligt en gemensam och klar värdegrund klart. På vilket vis resultaten i studentskrivningarna förmår mäta uppnåendet av dessa mål är svårt att förstå.
Inom skolkretsar har det redan länge pågått en debatt om den goda skolan. Jag efterlyser samma debatt i offentligheten. Många skolor utvecklar redan egna kvalitetskriterier för sin verksamhet. En alltför stark uppmärksamhet på endast enkelt mätbara resultat kan leda till en prestationskultur i skolan med ungdomars illamående som följd.
Det är orealistiskt att tro att medierna skulle avstå från att publicera sina rankinglistor. Som motvikt hoppas jag på andra jämförelser baserade på myndigheternas enhetliga och mångsidiga kvalitetskriterier med vilkas hjälp vi på ett mera konstruktivt sätt kan hjälpa skolorna att utveckla sin viktigaste uppgift – att garantera en god start i livet för våra unga.

Niklas Wahlström,
rektor
Gymnasiet Grankulla samskola