Teorier avleder uppmärksamheten

Kai Lindros beskyller mig (Hbl 10.9) för blåögdhet gällande WTC7-raset i samband med terrorattackerna i New York. Sådana klassiska argumentationsfel har jag behandlat utförligare på min blogg så inte mer om detta. Men låt oss för sakens skull anta att Lindros har rätt gällande motivet att ”spränga” WTC7: att undanröja bevis på ekonomisk svindel i stora amerikanska banker. Det finns både praktiska och tekniska orsaker till att detta är mycket osannolikt.
Praktiskt: Skulle det inte ha varit lättare att i så fall göra ett inbrott? Framför allt betydligt färre människor att involvera i konspirationen som ju i ”sprängningsfallet” i dag måste innefatta tusentals människor i WTC-husen, media och alla de oberoende forskare och experter som skrivit de officiella undersökningarna.
Tekniskt: Det största huset som hittills sprängrivits var ett gammalt hotell i Detroit 1998, en tredjedel lägre än WTC7. Det tog rivningsfirmans tolvmannateam 24 dagar att placera ut 4 118 sprängladdningar och tio kilometer tändledningar (i ett tomt hus) för att plocka ner huset. Hur förklarar Lindros att något liknande skedde obemärkt i WTC7 (eller ännu mer osannolikt: i ett brinnande WTC7 samma dag som terrorattackerna). Konspirationsteoretikerna brukar också visa filmer på riktiga sprängningsrivningar för att bevisa att WTC-raset ser likadant ut. Notera att de alltid visas utan ljud eftersom sprängningsrivningar ackompanjeras av mycket kraftiga explosioner och smällar. Några sådana akustiska spår finns inte på någon av upptagningarna av WTC-raset. Case closed.
Av utrymmesskäl kommenterar jag inte alla professor Griffins hypoteser utan konstaterar bara att riktiga byggnads- och rivningsexperters uttalanden väger tyngre. Senare kan vi debattera konspirationsanhängarnas förutsägbara svar: experterna är alla ”köpta” eller ”tystade” av regeringen.
För att bygga ett ordentligt kriminalfall krävs alltså förutom ett plausibelt motiv ett realistiskt tillvägagångssätt – och framför allt namn. Allt detta fattas i WTC7-fallet och det är helt uppenbart för alla som ids bekanta sig med fritt tillgängligt material.
Jag håller med Lindros att ”Money stinks”, men det är tyvärr inte ett bevis för att WTC7 sprängdes. Jag är också mycket medveten om andra mörklagda dokument, Pentagonpappren, Bradley Manning och Summers nya bok. Jag har också själv i många sammanhang kritiserat USA och landets imperialism, till exempel kriget i Irak. Men vad har det med WTC7-konspirationsidéerna att göra? Inget.
Tvärtom avleder de fullständigt osannolika konspirationsteorierna kring den 9 september uppmärksamheten från dessa ytterst viktiga ärenden. Mer på rabbesandelin.blogspot.com.

Rabbe Sandelin,
Helsingfors