Är Patientförsäkringscentralen ärlig?

Det var för drygt två år sedan då docent Gustav Molander i sin I dag-kolumn (Hbl 15.3.2009) undrade över det faktum att Patientförsäkringscentralen år efter år ersätter bara tre av tio skadefall som det gjorts en skadeanmälan för. Han tyckte då att ersättningen på 30 procent är mycket låg med tanke på att redan tröskeln att göra en anmälan är mycket hög. År 2008 anmäldes totalt 8 001 skador till försäkringscentralen av vilka endast 2 425 ledde till ersättning.
Som jämförelse kan noteras att i Sverige beviljades 44 procent av de patienter som anmälde en skada till Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag 2002-2008 ersättning. År 2008 anmäldes totalt 10 000 skador till LÖF. Vårdnivån i vårt grannland kan inte vara så mycket sämre.
Hur kan det vara möjligt att exakt 70 procent av patienternas skadeanmälningar förkastas år efter år (2006-2010)? Anses denna siffra kanske vara just den magiska gränsen för att ännu upprätthålla trovärdigheten?
Möjligen ger mitt fall svaret till frågan. Kirurgen opererade mycket nära ögats tårkanal och förstörde den. Jag gjorde en skadeanmälan till Patientförsäkringscentralen som svarade att kirurgen inte är ansvarig utan jag själv eftersom skadan har orsakats av en endogen inflammation (alltså uppstått av sig själv) och därför är centralen inte skyldig till ersättning.
Jag vet att centralens beslut byggde på fantasier eftersom någon inflammation inte förekom – men bevisbördan hade överförts till mig och tanken var tydligen att jag ändå inte kunde bevisa något. Jag överklagade till Patientskadenämnden och kunde – kanske till allas förvåning – bevisa att jag hade rätt. Nämnden var tvungen att förkasta Patientförsäkringscentralens förklaring till skadan och med detta bekräfta att den var ogrundad och konstgjord.
Med tanke på den låga ersättningsprocenten finns det kanske många andra liknande fall, men vilka har patienternas reella möjligheter varit att bevisa att de har rätt? Jag svarar själv: nästan inga all, eftersom läkaren normalt försöker bevara sitt anseende och Patientförsäkringscentralen strävar efter att spara statens pengar vilket gör situationen mycket ogynnsam för patienten.
Nu har vi varje år tusentals nya fall där människor känner sig orättvist behandlade av de medicinska myndigheterna och tydligen inte alltid utan orsak eftersom mitt fall inte var någon slump. Patientförsäkringscentralens ersättningspraxis väcker starka misstankar och borde granskas av oberoende forskare som inte finansieras av Patientförsäkringscentralen.

Heikki Pohjola,
Esbo