Provokation mot Kina?

Det har i samband med Dalai lamas besök nyligen diskuterats vem från statsledningen som skulle, eller snarare inte skulle träffa honom. I motsats till hur han mottas i många andra länder ordnades här inget officiellt mottagande, varken från regeringens eller från riksdagens sida. Det föll sig därför naturligt för mig att helt inofficiellt, men absolut inte hemligt, träffa honom och även ge andra riksdagsledamöter möjlighet att delta, och inte mindre än ett tjugotal kom, däribland också några EU-parlamentariker.

Varför är det då viktigt att träffa honom och riskera att provocera kinesiska diplomater? Jo, därför att Finland har engagerat sig i internationell konfliktlösning på många håll i världen och det med lyckat resultat. Men ett alldeles särskilt ansvar har Finland inklusive Åland när det gäller folk som är intresserade av en autonomilösning. Finland har inom landets gränser ett självstyrt område som tillkom genom internationell konfliktlösning 1921.

Åland fick som ett av få områden i världen det internationella samfundets uppmärksamhet utan våldshandlingar. Oftast krävs det bombningar, krig eller terroraktioner för att en folkgrupp skall dra till sig intresse, som i fallet Kosovo vilket rent av ledde till självständighet. I fallet Tibet däremot har Dalai lama förespråkat fredliga medel och då visar världen litet eller inget intresse.

Själv har jag haft förmånen att få medverka i ett antal vetenskapliga seminarier med experter på autonomifrågor från hela världen, där till exempel självstyrelseordningarna för områden som Grönland, Quebec, Katalonien och Sydtyrolen presenterats. Bland de medverkande fanns också Tibets nyutnämnde politiske ledare Harvardjuristen Lobsang Sangay .

Vi har penetrerat olika former för autonomi som territoriell, kulturell, regional, extern, intern etc. Vilken beteckning som används är inte det viktigaste utan att hitta en modell som uppfyller de krav det tibetanska folket kan behöva för att en fredlig samlevnad inom ramen för den kinesiska staten.

Många folk drömmer om självständighet och det är ett stort steg att ge upp denna dröm. Det finns därför all anledning att stödja sådana folkgrupper, ja närmast en skyldighet för Finland. Ålands självstyrelse är en del av Finlands bränd.

USA har haft en klar strategi när det gällt att stödja Dalai lama som uppfattats som närmast provokativ, EU har haft en betydligt mindre samordnad och därmed effektiv politik i frågan och därmed också på det hela taget uppfattats som mindre provokativa.

Politisk dialog om en fredlig samexistens kan inte vara provokation, och det är verkligen vår skyldighet att klargöra det och lyssna till såväl det tibetanska folkets röst som de kinesiska företrädarnas.

Jag är därför glad att så många andra folkvalda också ville lyssna till den numer enbart religiöse ledaren Dalai lama, men enligt min mening finns det också all anledning att vid tillfälle diskutera konfliktlösningsmodeller med den nye politiske ledaren. Den ekonomiska krisen i EU och i USA underlättar knappast dialogen mellan Kina och Tibet.

Elisabeth Nauclér
Riksdagsledamot
Åland