Nytänkande krävs i föräldraledigheten

För att uppnå jämställdhet mellan könen vid barnalstringen borde målsättningen vara att även pappan kan föda barn och amma. Detta vore ju teoretiskt en fin jämställdhetsmålsättning men är föga realistisk. Förutom detta anatomiska faktum visar modern forskning att hjärnan fungerar olika hos män och kvinnor. Ett klokt beteende i allmänhet är att acceptera det man omöjligt kan ändra på och sedan satsa fullt på det man kan påverka och utveckla. Acceptera alltså att barnalstringen aldrig kommer att bli helt jämställd och att medelkvinnan är annorlunda än medelmannen!
Det borde vara en självklarhet, att föräldraledigheten inte skall belasta huvudsakligen mammans arbetsgivare. Att lösa detta vore knappast särskilt svårt ur teknisk synvinkel. Att nå konsensus om ett nytt system överlåter vi gärna åt politikerna och hoppas att även de mansdominerade branscherna understöder detta rimliga jämställdhetskrav.
Då mamman och barnet kommer hem från BB är det säkert befogat med pappaledighet. Längden av denna borde kunna väljas enligt föräldrarnas behov och önskemål och kunde förslagsvis vara 1-3 månader enligt föräldrarnas val.
I dag diskuteras huvudsakligen 6+6+6-modellen för föräldraledigheten. Denna lösning passar säkert en del familjer men vi efterlyser även andra alternativ, så att valbarhet kunde möjliggöra mera skräddarsydd pappaledighet enligt olika familjers önskemål.
Om pappan t.ex. skulle ha använt en månad av sin föräldraledighet genast efter barnets födsel har han fem månader kvar. Detta innebär ca 22 veckor eller ca 100 vardagar. Om pappans skulle använda dessa 100 dagar till en pappadag i veckan skulle pappan kunna ha denna dag med barnet i ca en tvåårsperiod, t.ex. då barnet är 2-5 år.
Vi tror att detta skulle upplevas som mycket positivt av de flesta barn, som en dag mitt i veckan kunde få sova längre och inte föras till dagvård utan i stället tillbringa dagen med pappan. Detta skulle troligen kraftigt utveckla förhållandet mellan barnet och pappan, kanske t.o.m. mera än 6 månader i ett kör under den tid barnet är yngre.
Med tanke på arbetslivet skulle systemet med en pappadag i veckan under en längre period säkert också vara en bra lösning för både pappan och arbetsplatsen. Att mamman skulle kunna känna sig utanför under pappadagen tror vi inte skulle vara något större problem i de flesta familjer.
Eftersom familjerna är olika finns det ett klart behov av valmöjlighet även då det gäller föräldraledighetens pappaledighet. Det förefaller inte klokt att enbart lagstifta om 6+6+6-modellen. Då debatten nu gällt huvudsakligen pappaledigheten fokuserar vi på den, väl medvetna om att ett motsvarande system med en mammadag i veckan kunde fungera i många familjer för mången mamma och ensamförsörjare under en del av föräldraledigheten.
Vi hoppas att ovanstående förslag om möjligheten att ta ut pappaledigheten som en dag i veckan under en längre period då barnet är 2-5 år beaktas i kommande lagstiftning.

Ove Näsman, företagsläkare, Dalsbruk
Tina Dunder-Sjöholm, hälsovårdare på barnrådgivning och i skola, barnmorska, Dalsbruk