Ingen kan ha ensamrätt till ett motiv

Debatten om det påstådda plagiatet (Henrika Lax/Anu Kauhaniemi) har fått obehagliga drag av fanatisk häxjakt.
Att medvetet eller omedvetet ta intryck och lärdom av andra är och har alltid varit ett naturligt sätt att för en konstnär att utveckla sitt eget kunnande. Det är inte det samma som plagiat.
Alla så kallade ismer har uppstått genom att någon hittat på ett nytt sätt att måla. Och så har andra försökt göra på samma sätt. I alla tider har unga konstnärer efterliknat någon mästare som de beundrat. De har ibland nedsättande kallats epigoner, men det har också hänt att de överträffat sina förebilder. I sådana fall är det förståeligt att föregångaren blir sur, men sådant är livet.
Världens museer äger mängder av konstverk som beträffande stil och motiv liknar varandra. Till och med för en fackman kan det vara omöjligt att se, om det är till exempel en Picasso eller en Braque, en Monet eller en Sisley.
Vår tids överdrivna fixering vid originalitet har fört många konstnärer vilse. Ingen kan ha ensamrätt till en viss stil eller ett visst slags motiv. Det är fritt fram för var och en att göra sina egna bilder av en gul citron eller Helsingfors järnvägsstation eller vad det vara månde. Poängen är att göra det så bra, inte så originellt, som möjligt.
Vi ska inte heller glömma, att konstnärer kan göra liknande saker helt oberoende av varandra. Sådant har hänt mig själv.
En gång fick jag höra, att ett av mina stadsmotiv såg ut som en Hopper. – Förlåt vem? sade jag, för honom kände jag inte till. Men jag blev nyfiken och fann en bok om Edward Hopper. Och visst fanns det likheter mellan många av hans bilder och mina. Men så var där en målning, som var lite annorlunda än hans övriga. Ja, den såg i själva verket mer ut som en av mina!
På ett museum i Holland stannade jag en gång helt perplex framför ett pyttelitet landskap i blyerts. Herrejess, det där är ju en av mina teckningar! Nå, det var det förstås inte utan en Ruysdael från 1600-talet. Och aldrig hade jag sett teckningen eller dess landskap förut.
Så vitt jag kan bedöma tyder ingenting på att Anu Kauhaniemi skulle ha plagierat någon. Låt oss alltså lämna henne i fred och låta henne måla precis vad hon vill så bra som hon kan.

Katy Gyllström
konstnär
Helsingfors