Bred- och snävkultur

Svenska kulturfonden, redan drygt sekelgammal och från begynnelsen tillhörig och förvaltad av Svenska litteratursällskapet, är en mäktig faktor i kulturlivet och i finlandssvenska samhällsfunktioner på en mycket bred bas.

Fondens existens och verksamhet bär vittnesmål om den svenska befolkningens strävan att redan under halvtannat sekel, trots krig och ofärd, bygga upp ett blomstrande välstånd, som numera är ett av de rikaste i världen. Att en också globalt sett mycket stor fond uppstått därav, är givetvis en orsak till att vara stolt. Med all aktning för Runeberg har hans vision om det fattiga Finland förvandlats till ett kuriosum.

Enligt fondens stadgar är dess uppgift att stödja det finlandssvenska kulturlivet genom kapitalets avkastning, donationer och testamenten. En återblick på en så kort tid som bara ett decennium ger emellertid för handen, att mängden av fondens förmånstagare och den årligen utdelade summan av understöden vuxit odiskriminerat samtidigt som deras ändamål blivit allt brokigare.

Man kan inte få ett annat intryck än att det föreligger en tydlig vilja att omfatta hela den finlandssvenska befolkningens välbefinnande i stort och litet, mest nog i litet – understöden är i allmänhet relativt små och tillfaller inte verkligt betydelsefulla projekt – ända ned till ren underhållning eller tidsfördriv.

Farligt nära korruption kommer man med politik (läs: Svenska folkpartiet) och näringslivet.

Låt oss nu anställa en jämförelse mellan Svenska kulturfonden och Nobelstiftelsen. Som sagt är Kulturfondens årliga understöd relativt små, men räknas i tusental – mycket gånger litet blir i allmänhet mycket – 2010 omkring 18 miljoner euro.

Nobelstiftelsen utdelar årligen fem pris à cirka 10 miljoner svenska kronor plus det sjätte, ekonomipriset, som utdelas av Sveriges riksbank, sammanlagt alltså cirka 60 miljoner kronor – omräknat i euro alltså cirka 6 miljoner. Det blir en tredjedel av kulturfondens utdelning. Den omständigheten, att Kulturfondens understöd är avsedda för projekt, medan Nobelstiftelsen utdelar priser för slutförda arbeten och etablerade resultat, saknar betydelse i sammanhanget. Nobelstiftelsen står utanför partipolitiken och näringslivet (ekonomipriset fanns ju inte i Alfred Nobels testamente).

Enligt kulturfondens och Nobelstiftelsens bokslut 2010 är den föregåendes tillgångar cirka 3,7 gånger den senares.

På genuint finskt håll har vi Suomen kulttuurirahasto, liten i jämförelse med Kulturfonden, som endast understöder konst och vetenskaplig forskning på förslag av sakkunniga.

Vadan nu allt detta? Om Svenska kulturfonden verkligen skulle leva upp till sina höga föresatser – jag menar inte att den skulle börja dela ut priser i konkurrens med Nobelstiftelsen – sådana alternativa pris finns redan – och med ett slag upphöra med understöd, vilka helt saknar kulturell betydelse, till en mycket bred allmänhet, skulle man på ett verkligen betydelsefullt sätt kunna finansiera seriös vetenskaplig forskning av internationellt format.

På denna grund har jag tidigare föreslagit en uppdelning av kulturfonden i två sektioner, en större seriös, och en för mindre kulturrelaterade behov. Därtill föreligger behovet att ombilda kulturfondens delegation, som utdelar understöden och tillsätts av Svenska folkpartiet, till ett seriöst sakkunnigorgan utom räckhåll att kunna anklagas för partipolitisk korruption.

Eino Nivaja
Helsingfors