Kriminaliserade aktivister i ”industrins” intresse

Jag måste tillstå att jag blev närmast chockad när jag läste Barbro Nordlings tankar i Hbl den 13 juli där hon anser att det borde vara så att ändamålet helgar medlen om en aktivist vill tränga sig in på en privat farm eller bostadsområde – även om aktivistens ändamål med ärendet är onda avsikter: att nedsvärta djurhållningen och djurens ägare.

Jag undrar om hon fortfarande skulle anse att den lag om hemfridsbrott som funnits sedan Finland började existera borde ändras, ifall en annan aktivist skulle ta sig in i hennes sovrum en mörk natt, högt gastande med starka strålkastare och kameror och väcka henne ur sömnen på detta sätt. Jag vill nog påstå att hon i stället skulle klättra uppför väggarna, själv gallskrika på polis och be om hjälp mot dessa orättfärdiga människor, som burit sig så illa åt! Jag har absolut ingen förståelse för hennes tankar. Tyvärr har det visat sig att vårt rättssamhälle inte fungerar när dylika aktivister slår till. Även i sådana fall där någon blivit fast och dömd till skadestånd för sådant de verkligen åsamkat, har det alltid blivit brottsoffret som fått stå för skadan.

Aktivisterna har varje gång visat sig vara sådana männi­skor som levt på sina föräldrar eller samhället trots att de varit vuxna. Inte ens när 10 år gått och saken preskriberats har de uppnått sådan inkomst att ett enda nickel skulle ha kommit som skadeersättning till brottsoffret. Borde det inte finnas en brottsoffermyndighet i detta land som skulle träda emellan i dylika fall! Brottslingarna har däremot omhuldats med villkorliga straff och statlig advokathjälp. Jag kan inte inse att detta är rättvisa.

I Norge blev ett aktivistbrott mycket uppmärksammat. Aktivisterna hade själva avsiktligt hållit några rävar på svältkur, tagit dem med sig när rävarnas situation blivit akut livshotande till en lokal farm. Där satte man dem i en tom bur och började filma. Rävtypen var emellertid en sådan som aldrig funnits på farmen, så det var lätt att bevisa bedrägeriet. Alla övriga rävar på farmen var utmärkt skötta. Givetvis lämnade aktivisterna de halvt ihjälsvultna rävarna kvar på farmen, för nu hade man inte längre någon nytta av dem, utan de var bara till besvär. Tycker Nordling verkligen att dylikt är handlingar som borde lämnas ostraffade?

Jag anser fortsättningsvis att lagen om hemfridsbrott ska vara i kraft och tillämpas även på dem som utan lov tränger sig in på farmer och lantgårdar. Det finns myndigheter som har ansvaret för tillsynen att djuren sköts på adekvat sätt. Aktivister ska ingalunda ersätta dessa myndigheter.

Stig-Göran Lassas, Korsnäs