Onödigt riva Valmets hus i Helsingfors

Valmets förra huvudkontor på Röddäldsgatan (där man hos polisen kan ansöka om pass) skall av någon obegriplig anledning rivas för att ge plats åt ett nybygge. En arkitekttävling har redan hållits.
Själv gick jag i skola i Broban och Aftis (nuvarande Designmuseets byggnad) snett emot. Då fanns huset som nu skall rivas inte ännu.
Det blev klart 1965 och har för mig alltid varit ett ”nytt” hus, inte minst för att fasaden fortfarande verkar modern. Den påminner om klaviaturen på ett piano, och man kan förstås ha olika åsikter om dess elegans.
Men varför ett 46 år gammalt hus måste rivas är gåtfullt. Vi är ju alla överens om att man inte borde riva gamla hus, i synnerhet om de är arkitektoniskt intressanta. Är huset för nytt för att få leva? Är det illa byggt? Är det illa disponerat och omöjligt att hyra ut? Eller olönsamt av någon annan orsak?
Utrymmet mittemot huset, det vill säga gården mellan Designmuseet och Arkitekturmuseet (före detta Gymnastikinrättningen) har under årens lopp belamrats med ventilbyggnader och bilar. Det är länge sedan vi spelade fotboll på planen.
Gården är i alla fall fortfarande ett lufthål mellan Röddäldsgatan och Ulrikasborgsgatan. Därför är det bra att planerna på att bebygga planen ständigt skjuts upp. Designmuseet vill ha mera utställningsutrymme och så fort det finns pengar skall man täppa till gården genom att skapa en förenande byggnad mellan Designmuseet och Arkitekturmuseet. Hur den skall se ut är veterligen inte klart, men man kan föreställa sig att det blir tämligen kompakt. Här behövs en gård, vilket de ursprungliga planerarna förstod.
Det är lätt att föreställa sig att huset på Röddäldsgatan byggs först och gården mittemot täpps till och fylls senare. På det sättet kan man täcka hela kvarteret av damm och byggnadsställningar samt få maskinbullret att dundra i minst två tre år. Sprängningarna under Johannesplanen 50 meter längre bort pågick ju år efter år hur länge som helst och ändå får man inte se vilka hemliga salar som sprängts in i berget där.
Slöseri, förfulande planer och onödiga jättebombskydd för hundratals miljoner euro, det är vad det är fråga om. Kanske det blir slut på det när Finland börjar betala bort grekernas, portugisernas och italienarnas skulder.

Sture Gadd,
medlem av stadsfullmäktige (SFP/obunden)
Helsingfors