Bevis för någon är motbevis för andra

Med hänvisning till den diskussion som förts kring tro och vetenskap i bland annat Hbl vill jag börja med att konstatera att den Gud som jag tror på inte behöver andra bevis för sin existens än allt det som vi ser omkring oss. Det gäller också allt det som vi redan kan, och det som vi i framtiden i allt högre grad kommer att kunna, förklara i vetenskapliga termer och formler.

I sitt brev till de kristna i Rom uttrycker Paulus det jag vill säga så här: ”Ty allt sedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga.” Hans slutsats är: ”Därför finns det inget försvar för dem; de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom.”

Den Gud som jag tror på finns alltså både i det som redan har kunnat kartläggas, analyseras och förklaras och i det som ännu väntar på vetenskapliga förklaringsgenombrott. Därför är skapelsen som sådan för mig ett vittnesbörd om honom.

Att vi människor på vårt sätt, med våra ord och med vårt förstånd, kan beskriva skapelsen bland annat genom vetenskapliga rön och slutsatser tränger ingalunda ut Gud eller gör honom mindre. Inte trängs ju heller till exempel en kompositör ut av det faktum att hans eller hennes symfoni kan plockas sönder i små bitar, analyseras och förklaras ton för ton, sats för sats. En målare blir inte heller mindre av att färgerna och kompositionerna i hans tavlor kan beskrivas i vetenskapsliga termer.

Skillnaden mellan en konstnär av kött och blod och Gud och är naturligtvis att den förra kan ses också utanför sina verk medan den senare är osynlig för oss utanför dem. Det gör att vi kan tro på det skapade utan att tro på Skaparen. För tro är vad det är fråga om. Tro på att skapelsen antingen vittnar om en skapare eller att den inte gör det.

I den pågående diskussionen används den troendes bevis för Guds existens som bevis på att Gud inte finns. Och det därför att man vetenskapligt kan förklara en del av bevisen medan resten bara väntar på att få sin förklaring. Av oss som tror på Skaparen förväntas att vi ska bevisa att bevisen är bevis.

Då det som är bevis för en del ses som motbevis av andra är en fortsatt diskussion om dem förmodligen tämligen fruktlös. Däremot kan man alltid hoppas på ett respektfullt samtal om undren omkring oss och ett fortsatt arbete med att förklara dem.

För en del leder samtalen och arbetet till större ödmjukhet inför och tro på att skapelsen har en skapare. För andra till starkare tro på en skapelse utan någon skapare.

Stig Kankkonen, kyrkomötesombud för Borgå stift, Esbo