Tron på Gud är ofta gudlös

Jag överraskades av Gunnar Weckströms påstående om att Bibelns skapelseberättelser representerar en pålitligare teori om världens tillblivelse än kosmologin och evolutionsläran (Hbl 14.6). Har teorin om intelligent design gett nytt utrymme för kreationismen?

Weckström diskuterar även skuldfrågan. Synden och syndernas förlåtelse är delar av rättfärdiggörelseläran och Gud förlåter människans synder på grund av Jesu försoningsgärning.

Jag förstår Niclas Lindholm (Hbl 5.6) när han skriver att den kristna tanken om Jesus som syndabock i ateistens ögon är omoralisk. Som argument för teismen fungerar den dåligt. Inför vilken instans är människan syndig? Inte inför Finlands lag eller lagstiftningen om de mänskliga rättigheterna eller en humanistisk människosyn utan inför den kristna teologin. Kristendomen frigör människan från den synd som kristendomen först belastat henne med – ett cirkelbevis!

Svåra livssituationer prövar livets grundvalar och det är sant att tron kan hjälpa. Ett gudsbevis är det ändå inte. Det svar en människa får i nöden är lika ofta nej som ja, allt beror på tolkningen. Jag förstår över huvud taget inte varför Gud måste bevisas? Intelligent design framom vetenskapen betyder kanske egna trossatser framom exegetiken?

Jag håller med Weckström i hans positiva undran över hur mycket den kristna tron och ateismen kan ha gemensamt. I en ateists värld finns ingen Gud. Jag tror att den mest gångbara vägen till Gud är mystiken och berättelserna.

Flera tolkningar av Bibeln och av kyrkans lära, också dagens extrema tankar om kvinnopräster och homosexuella, är destruktiva.

Stig Kankkonen (Hbl 18.6) vill ge vissa missionsorganisationer rätt att negligera kvinnoprästerna medan staten och FN i u-länder arbetar för att förbättra kvinnans ställning. Skall kyrkan ha rätt att motarbeta detta?

Jag anser att en ödmjuk, nära nog ateistisk tro, ger bättre förutsättningar för att tolka Gud rätt. Mycket av det som har skrivits i Bibeln och lärts ut om Gud i kyrkan har varit och är fortfarande gudlöst.

Ismo Turunen, Kyrkoherde i Sjundeå finska församling, Sjundeå