Alla aborter bör ifrågasättas lika starkt

Marcus Birro ifrågasätter framför allt sena aborter (Hbl 11.6). Varför han inte lika kraftfullt kritiserar alla aborter vet jag inte. Hur hållbara är argumenten för att sena aborter är oetiska, om de tidigare inte är det? Att de sena aborterna är mer chockerande är klart, och Birro har förstått att vi bör reagera mot att det är lagligt att vålla dessa ofödda barns död, i stället för att bara förfasa sig över att en del barn förblir vid liv en kort tid efter aborten.

Men livet börjar redan vid befruktningen, varefter embryot börjar utvecklas snabbt, hjärtat slår till exempel redan efter tjugoen dagar. Den enda objektiva punkt för när livet börjar är vid befruktningen. Och ifall att man förblir osäker på när livet börjar, borde man inte ta det säkra före det osäkra och inte riskera att döda?

En människas rätt till liv borde inte vara beroende av hennes utvecklingsstadium. Vanligtvis anses inte mänsklighet eller värde öka med till exempel ålder och storlek, det räcker att man tillhör människosläktet. Eller är vuxna mer värda att leva än tonåringar, och tonåringar mer än småbarn? Varför anses då den ännu ofödda inte alltid vara värd att behålla sitt liv?

Monica Ålgars försvarar aborträtten bland annat genom att hänvisa till att inget foster som aborteras i Finland är livsdugligt (Hbl 15.6). Argumentet håller inte måttet. I praktiken innebär formuleringen att fostret inte är kapabelt att överleva på egen hand utanför sin givna tillväxtmiljö, alltså livmodern.

Ett barn är länge beroende av andras hjälp. I början är det beroende av moderns kropp och under många år efter födseln är barnet beroende av omvårdnad. Det kan inte vara rätt att placera en människa i en miljö där hon inte kan överleva och sedan berättiga handlingen med att konstatera att hon inte var livsduglig.

Aborter har jämförts med slaveriet och nazismen i och med att mycket liknande retorik har använts för att berättiga agerandet. Retoriken går ut på att göra offren – de mörkhyade, judarna och de ofödda – till ovärdiga att behandlas som människor. Att missvisande kalla en ofödd för ”cellklump” och ”inte livsduglig” tjänar precis det här syftet.

Sedan år 1970 har över 500 000 aborter gjorts i Finland. Kring trettio aborter görs varje dag i vårt land, vilket motsvarar en stor skolklass. Ungefär var sjunde graviditet i Finland slutar i en abort. När skall vi få upp ögonen för vad som händer: att vi har placerat kvinnans rätt att välja framför barnets rätt till liv?

Elin Weckman, Sibbo