Miljövänligt i skärgården dyrt för ägarna

Skåldö vattenandelslag i Raseborg har i dag 170 anslutningar. I skärgården finns stora utvidgningsplaner, främst för fritidsbosättningarna. För år 2011 budgeterar man utbyggnad av ytterligare 56 anslutningar till en totalkostnad på knappa 1,2 miljoner euro.

Varje ny anslutning kostar dryga 21 000 euro. Anslutningspriset som andelslaget uppbär är 18 500 euro för fritidsbosättningen och 12 500 euro för den fasta bosättningen. Skillnaden måste täckas med understöd och/eller lån.

Den nuvarande lånebördan för de 170 anslutna är dryga 11 000 euro per anslutning. Efter en eventuell utvidgning sjunker denna låneandel till cirka 8 400 euro per anslutning.
Om hela skillnaden mellan kostnad och anslutningspris fås som understöd kommer de nya anslutningarnas ekonomiska slutkalkyl att vara följande: 18 500 euro/12 500 euro i anslutningskostnad, 8 400 euros andel i skulderna och kring 3 000 euro i egna installationskostnader.

Inklusive medlemsavgiften till andelslaget landar vi på hisnande totalkostnader; 30 400 euro för fritidsbosättningen och 24 400 euro för den fasta befolkningen.
Investeringar för miljön är ju bra, men man måste fråga sig om det får kosta hur mycket som helst? Duger inte komposterande toaletter mera? Jag föreställer mig att ett utedass inte är den största utmaningen för fritidsbosättningar i skärgården.

Som socker på bottnen kommer ännu Raseborgs stadsfullmäktiges beslut (6 juni) om fastställande av ett vattenförsörjningsområde, vilket i praktiken betyder att alla tvingas med. I vattenförsörjningslagens första paragraf talas om skäliga kostnader. Är dessa kostnader skäliga? Vem har i så fall gjort den bedömningen? Är ett sådant beslut lagligt?

I Borgå verkar Borgå Skärgårds Vattentjänstverk som sedan länge är i stora ekonomiska trångmål. Borgå stad har vägrat att ta på sig ytterligare risker för finansieringen men har däremot betalat en konsultutredning om vattentjänstverkets ekonomi. Enda vägen till sund ekonomi är ökningen av antalet anslutningar. Detta sker troligen med tvång med stöd av lagen om vattentjänster.

I Lovisa har Pernå Skärgårds Vattenandelslag i början på året påbörjat grävningarna för projektet. Man bygger för fullt utan att ha en säker tidtabell för när rörsystemet kan anslutas till det överföringsavlopp Lovisa Vatten har för avsikt att bygga. För överföringsavloppet finns ännu varken tidtabell eller säkrad finansiering.

Är det över huvud taget vettigt att bygga ut sådana system i skärgården för fritidsbosättningar? Hur bedömer man miljöskadorna av allt grävande och miljörisker med undervattensledningar? Vilka är de stora miljöresultat man väntar sig att investeringarna ska ge? Och vem leder denna utveckling, är det vattenandelslagen som bestämmer och städerna som följer efter?

Christer Nikander,
Grankulla