Handikappade stigmatiseras ännu i Finland

Uppskattningsvis 15 000 svenskspråkiga personer i Finland lever med något slag av funktionsnedsättning, såväl synlig som osynlig. Tas alla som berörs av en funktionsnedsättning med, det vill säga anhöriga och närstående, stiger siffran till dryga 40 000 personer, vilka således utgör den största enskilda gruppen i Svenskfinland.

 

En del organisationer är relativt väl organiserade för att bedriva verksamhet och sköta intressebevakningen, exempelvis Finlands Svenska Synskadade, Svenska Hörselförbundet, Förbundet De Utvecklingsstördas Väl och Psykosociala Förbundet. Deras medlemmar är dock knappt hälften av samtliga svenskspråkiga med funktionsnedsättning eller anhörig. En del finns inom de stora finskspråkiga förbunden, andra försöker verka i informella grupper, klubbar eller som enskilda individer utan förankring i någon organisation på riksnivå.

 

I syfte att skapa en stabil plattform för hela det svenskspråkiga handikappfältet beslöt ovan nämnda fyra förbund att grunda en samarbetsorganisation, SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder. Den grundades under hösten 2010.

 

FN har antagit en konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Syftet är att ”främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde”.

 

Men Finland har inte godkänt denna konvention, i motsats till exempelvis Sverige och Danmark. Ursäkten är att den nationella lagstiftningen inte fyller konventionens krav, vilket är riktigt. Det förekommer exempelvis begränsningar och tvång inom vården som inte är i enlighet med grundlagen och andra internationella konventioner.

 

Men det är ingen ursäkt. Det är oroande att inga tecken på politisk vilja att ändra lagar och bestämmelser så att FN- konventionen kan godkännas av Finlands riksdag finns. Det här är ett av många exempel där SAMS bör vara aktivt gentemot beslutsfattarna och statliga myndigheter.

 

Kravet är att alla personer, även de med funktionsnedsättning, får åtnjuta alla mänskliga rättigheter och friheter utan diskriminering. Kravet är absolut och universellt. Det existerar ingen finsk variant som skulle godkänna ett visst mått av diskriminering om man bär på ett handikapp. Det här skall SAMS berätta för de finska politikerna.

 

En förklaring är att det finländska handikappfältet fortsättningsvis är stigmatiserat. Det gäller alldeles speciellt vissa sektorer såsom personer med psykisk ohälsa. Både den som lider av en psykisk funktionsnedsättning och de anhöriga bär på en skamkänsla. SAMS måste förklara stigmatiseringen krig.

 

Stigmatisering är ovärdigt ett samhälle som hyllar den etiska universella principen om respekten för allt mänskligt liv och alla människors lika värde. Stort och komplext är fältet för den nybildade samarbetsorganisationen SAMS. Det är fråga om att påverka attityder, om intressebevakning och även upprätthållande av egen verksamhet såsom juridiskt bistånd och utbildning av stödpersoner.

Gustav Skuthälla, ordförande för Sams, Närpes