Ny lag dränker polisen i obefogat arbete

”Experter varnar för att nya lagen inte hindrar våldsdåd – vapnen är för många”, rubricerar Hbl (13.6). Heikki Pälve, verksamhetsledare vid Finlands Läkarförbund, säger att antalet vapen borde minskas för att reducera antalet våldsbrott. Enligt en annan expert på vapen och vapenkontroll, Mirjam Kalland, generalsekreterare för Mannerheims Barnskyddsförbund, utförs en väldigt stor del av brotten i Finland med skjutvapen. Överkommissarie Per-Anders Lindell säger att polisen tar emot den förnyade lagen med öppna armar, men att han inte tror att den förebygger våldsdåd så som skolskjutningar eftersom det finns för många olagliga vapen i landet.

De två tragiska skolskjutningarna utfördes tyvärr med vapen som förövaren hade licens till. Nu, med facit i hand, kan vi säga att de inte borde ha haft det. De var inte utövare av skyttesport, utan hade skaffat sig vapnen för att förstärka sitt sjukligt skadade ego. Mördaren på Albertsgatans skjutbana väckte befogade misstankar då hon ansökte om vapenlicens genom att uppge att hon var polisänka, något hon hade tagit efter från en polisserie på teve.

Det är ändå inte alla farliga personer som är så uppenbart störda att den lilla röda varningslampan börjar blinka hos polisen som sköter beviljandet av vapenlicensen. Exempelvis en psykopat kan mycket lätt dölja sitt tillstånd för en mindre erfaren läkare, för att inte tala om några poliser eller kanslister. Vi får alltså med Lindell hoppas att det datoriserade testprogrammet kommer att gallra ut potentiella våldsutövare bättre än systemet hittills har gjort.

Också då offren i skolskjutningarna beaktas visar statistiken att det utförs mycket få våldsbrott med lagliga skjutvapen i Finland, i medeltal dödas tre till fyra personer årligen med ett lagligt vapen. Erfarenheten från bland annat Storbritannien visar att man inte kommer åt att minska antalet våldsbrott genom att strama åt vapenlagarna, hur hårt man än drar åt den skruven. Om vi önskar ett säkrare samhälle då det gäller vapen måste vi skapa lagar som starkare reglerar vapeninnehav och vapenanvändning hos kriminella personer.

Polisen måste också ges resurser att övervaka de här lagarna. Den nya vapenlagen kommer i stället att dränka polisen i arbete med att övervaka lagtrogna vapeninnehavare. Men beror det på att vapnen är för många att den nya lagen inte hindrar våldsdåd? Eller är det så att experterna nu främst avsäger sig ansvaret i förväg inför eventualiteten att det sker ännu en tragisk skjutning trots att landet nu har välsignats med en ny vapenlag.

Efter tragedierna riktades uppmärksamheten mot vapnen. Trots att förslaget med totalförbud och övriga befängda förslag om att sport- och jaktvapen skulle förvaras i centrala vapenförråd som utredningskommittén med Pekka Sauri i spetsen föreslog inte antogs, formulerades den nya lagen mycket långt enligt Inrikesministeriets linje. En lång rad organisationer med skytte och vapen på verksamhetsprogrammet uttalade sig kritiskt om förslaget, men deras synpunkter åsidosattes nästan totalt. Detta motiverade inrikesminister Anne Holmlund med att åsikterna avvek från ministeriets förslag.

Så varför gråta, kunde man säga. Polisministeriet och den dåvarande riksdagsmajoriteten fick sin lag som nu trätt i kraft. Men har skolorna fått tilläggsresurser som inte bara syftar till att nå bättre Pisaresultat? Och hur gick det med resurserna för mentalvårdsarbete bland barn och unga?

Gunnar Petterson, Vanda