Finns det skitjobb?

I artikeln om doktor Hartz beska droppar (Hbl 7.6) skriver Janne Strang att man skapar en grupp desperata unga människor som man hoppas ska vara beredda att ta vilket skitjobb som helst. Jag vill inte polemisera för eller emot, utan fundera över det där med arbete.

Med skitjobb menar vi ofta ett dåligt betalt arbete som kräver kort utbildning eller ett smutsigt och fysiskt tungt arbete. Om samhället inte skulle behöva dessa arbetsinsatser skulle jobben säkert inte finnas, eftersom de inte är eftertraktade. Nu är det ändå så att det finns väldigt många viktiga jobb som har alltför låg status. Vem ska då göra de här jobben?

Jag tror på nyttan av att komma in i arbetslivet nerifrån (ursäkta uttrycket). Av allt arbete lär man sig något om hur vårt samhälle funge- rar. För många människor blir de lågavlönade jobben inte bara en episod på karriärstegen, utan ett liv. Hur en människa upplever sitt arbete är ändå beroende av hur omgivningen uppfattar det. Därför är det viktigt att visa de människor som gör de lågavlönade jobben respekt.

Vi har lätt för att visa re- spekt för högutbildade. När jag efter studentexamen sökte mig till sjukvårdsutbildning på institutnivå fick jag många nedlåtande anmärkningar. Högskola och universitet var ju det som gällde.

Universitetsutbildningen ska svara mot samhällets behov, men om det finns ett överutbud på högutbildade borde man väl omprioritera? Det finns många yrken där brist på arbetskraft råder, kanske kunde man uppmuntra unga att också överväga sådana alternativ då de söker sig en utbildning.

Låg lön, dåliga anställningsvillkor och osäkerhet är inte bra. Men det är bra att ha ett arbete. Så om någon känner att den gör ett skitjobb vill jag säga: du behövs, var stolt över det du gör, för det finns inga skitjobb.

Martina Nikander, Pargas