Sannfinländarna visar vägen ur träsket

I I dag-kolumnen ”Sannfinnarna i kylan” (Hbl 26.5) fokuserar Björn Månsson på farliga tendenser inom partiet Sannfinländarna. Han räknar upp negativt nationalistiska, antieuropeiska, antiinternationalistiska, intoleranta, antisvenska och stundom rasistiska sådana. Visserligen har somliga partimedlemmar gjort uttalanden i någon av dessa riktningar men de har återkallats till ordningen an efter och inget i partiprogrammet kan tolkas stöda sådant.

Partiet stöds inte heller av två väljare av tio och växande på grund av sådant. Dess viktigaste målsättning är att återta vår självbestämmanderätt från EU och ett förnyat samarbete med andra europeiska länder som suverän stat. Femton år med EU och nio med euron har varit kantade av besvikelser. Ekonomin stagnerar och det utlovade ymnighetshornet har visat sig vara ett svart penninghål. Byråkratin blir allt absurdare medan det politiska beslutsfattandet i Bryssel blir allt mer verklighetsfrämmande.

I början av mars beslöt EU att utsläppen av koldioxid skall minska med 80 procent fram till 2050. Innan tre månader hade gått meddelade Ryssland, Japan och Kanada att de inte deltar i en förlängning av Kyotoavtalet medan Kina och USA fortsättningsvis står utanför. Endast EU och Nya Zeeland påbjuder i dag utsläppshandel. EU:s beslut är fattat utan tillgång till nödvändig teknologi, utan annat än en drömföreställning om konsekvenserna och utan att fråga väljarna.

Fram till i dag har utsläppshandeln kostat finländarna cirka fyra miljarder euro och sjuhundra miljoner tillkommer varje år. Det årliga stödet till vind- och annan ”förnyelsebar” kraftproduktion kostar snart lika mycket. Inom tio år har vi finländare betalat 13 miljarder för att inlösa ”stabilitetsgarantierna” och minst lika mycket för EU:s fåfänga och ensamma försök att stabilisera det ständigt föränderliga klimatet.

Man behöver inte vara nationalekonom för att sätta detta vanvettiga slöseri i samband med de allt strängare nedskärningarna på hemmaplan, inte räknenisse för att förstå att EU:s klimatpolitik inte ger några mätbara resultat och inte klimatolog för att i klimatdiskursen urskilja religion, girighet och maktlystnad förklädd till vetenskap. EU:s och regeringens agerande raserar allt vidare kretsars förtroende för statsmakten. Sannfinländarna utgör en ny politisk kraft som visar en väg ut ur träsket.

Magnus Hagelstam,
Sannfinländare
Sjundeå

SVAR

Magnus Hagelstam byter samtalsämne. I min kolumn dryftade jag bara för- och nackdelar med att Sannfinländarna på eget initiativ stannade utanför regeringsbildningen. Till fördelarna fogas nu klimatpolitiken, som är vår livförsäkring i det fall att skeptiker som Hagelstam har fel.

Björn Månsson,
I dag-kolumnist