Utgå från romernas situation

”Romerna borde lära sig att ta hand om sig själva någon gång” säger signaturen Namnlös på Hbl.fi. Personligen tycker jag att det skulle vara ganska svårt att ta hand om mig själv ifall jag vore fattig och oönskad var jag än befann mig, med liten eller ingen erfarenhet av att gå i skola - och bara kände personer som befinner sig i samma hopplösa situation. Men signaturen vet tydligen bättre.

Behovet av Namnlös' lösning växer för var dag som går eftersom Jarmo Räihäs arbetsgrupp efter tre och ett halvt års arbete inte åstadkommit någonting. Men så blir det kanske när man försöker lösa tiggarnas situation på kommunhuset. Har Räihä ens talat med tiggarna? Det självklara första steget om man vill få stopp på tiggeriet borde ju vara att fråga tiggarna själva varför de tigger och vad som skulle få dem att sluta tigga.

I och för sig är ju inte romer och tiggare samma sak, men det verkar ju vara så man ser på saken i Finland. Och faktum är att en stor del av de som tigger i Finland är romer. Men tiggeri är inte kännetecknande för romer, det är kännetecknande för romernas situation. Visst kan man försöka lösa tiggeriet som en isolerad fråga, men eftersom tiggeriet snarare än en isolerad företeelse är ett symtom på sjukdomen ”marginalisering och fattigdom” kommer symtomet att återvända om man inte behandlar själva sjukdomen.

Lösningen ligger i att åstadkomma en trygg och stabil situation för romerna. Det kommer inte att hända så länge länderna i Europa skyfflar romerna mellan sig. ”Skicka hem dem!” säger många och det skulle ju vara en effektiv åtgärd om det vore så att de hade ett hemland att återvända till. Många hemlösa romer är inte önskade i sina hemländer. Det ideala vore ju konkreta åtgärder på EU- nivå, men ”konkreta åtgärder” och ”EU” förekommer alltför sällan i samma mening.

Till dess kan vi ju göra vårt bästa på hemmaplan. Vi kan naturligtvis fortsätta betala höga summor för att diverse tjänstemän ska sitta i olika konferensrum och diskutera, men allra effektivast skulle det antagligen vara att diskutera med romerna själva. ”Vad kommer de hit för?” undrar många. Varför frågar ni dem inte själva, undrar jag. En hållbar lösning måste utgå från romernas faktiska situation, inte situationen som tjänstemännen vill se på den.

Johanna Söderbacka,
studerande
Åbo