"Demokratin i Egypten kommer på tredje plats för USA"

– Om ett stopp på biståndet förvandlade militärerna i Egypten till demokrater eller ens skapa ett ordentligt tryck att reformera samhället skulle det vara en bra idé, men det kommer inte att hända. Det är ingen vits med en politik som inte har en chans att fungera, hävdar Aaron David Miller, veterandiplomat och forskare på Woodrow Wilson Center i Washington DC.

Efter våldsamheterna i Egypten förra veckan har USA ställt in den årliga manövern med den egyptiska militären, och man överväger att kapa det årliga biståndet på drygt en miljard euro. Största delen av stödet går till militären vars bärsärkagång mot civilbefolkningen möttes av ett skarpt fördömande i Washington. Ett indraget bistånd skulle vara ett betydande, men inte avgörande, bakslag för Egypten, anser Miller.

– Den egyptiska militären anser sig föra en överlevnadskamp. Den vill bevara sina ekonomiska privilegier och den anser att den egyptiska identiteten står på spel. I ett sådant läge kommer generalerna inte att låta andra diktera villkoren för dess handlingar.

Krasst sett ligger det inte heller i USA:s intresse att utmana de egyptiska militärerna, menar Miller. Enligt honom är tryggandet av fredsavtalet mellan Egypten och Israel från 1979, och tillgången till Suezkanalen USA:s viktigaste prioriteringar. Först på tredje plats kommer det egyptiska samhällets demokratiska utveckling.

– Barack Obama vill knappast stoppa biståndet helt och hållet eftersom han då riskerar att försämra eller till och med bryta relationen med den egyptiska militären. Och det är generalerna som kommer att dominera i Egypten i åratal vare sig vi vill det eller inte. Det är en realitet som är omöjlig att rubba oavsett vad vi tycker ur ett moraliskt eller etiskt perspektiv.

USA:s inflytande litet

President Obama har utsatts för skarp kritik för sitt sätt att hantera krisen i Egypten. I ett försök till en delikat balansgång mellan olika intressen har han i tur och ordning förargat alla olika parter.

– Politiken har inte varit speciellt framgångsrik. USA är just nu sannolikt den minst respekterade och mest misstrodda utländska aktören i Egypten.

Men samtidigt anser Miller att Obama inte gjort några misstag. Han har helt enkelt inte haft manöverutrymme. Miller vill också påpeka att USA inte har så mycket inflytelse i mellanöstern och andra instabila regioner.

– Om vi misslyckades i försöken att omforma Irak och Afghanistan trots alla miljarder och mängder av soldater, vad får oss då att tro att en dryg miljard euro per år ska ge oss avgörande inflytande i Egypten?

Oavsett om Egypten får hålla sitt amerikanska bistånd eller inte ser den närmaste framtiden inte spe­ciellt ljus ut för Egypten om man får tro Miller.

– Egypten har under de senaste två åren omfamnats av landets två mest odemokratiska krafter, Muslimska brödraskapet och den egyptiska militären. Det är en mycket negativ interaktion som har skapat en omgivning som är föga lämplig för någon som helst demokratisk utveckling.

Men Miller tror inte att den folkrika arabstaten kommer att falla i bitar såsom Syrien hotar att göra. Han misstänker att militären kommer att lyckas återupprätta ett visst mått av ordning och omstarta en process som liknar en övergång till civilt styre.

– Det kommer säkert att göras ändringar i konstitutionen och val kommer att hållas, men efter allt som hänt under de senaste veckorna kommer det att bli oerhört svårt att skapa en process med verklig auktoritet och legitimitet.

Och vad kommer att hända med Muslimska brödraskapet?

– Det kommer att splittras i fraktioner. Det är svårt att veta om organisationen kommer att bannlysas helt och hållet och om den då kommer att ty sig till sabotage, terror och våld. Det finns grupperingar i Egypten som kan tänkas välja den vägen.

Drygt två år efter revolutionerna i arabvärlden står det klart att inget, som Miller uttrycker det, lyckligt slut à la Hollywood är att vänta.

– Vi såg modiga handlingar på gator och torg i arabvärlden. Det fanns hopp och löften och de autoritära regimerna rämnade. Men jag tror att vi överskattade och idealiserade det vi såg på gatorna i Kairo.

– Vi amerikaner har våra illusioner om att det alltid finns en lösning – och att fria val leder till demokrati. Men minns att bara 22 länder har haft en oavbruten demokrati sedan 1950. Det är svårt att bli medlem i klubben för demokratier.