Språklärare: Skolsvenskan måste förankras i vardagen

Vad kan ordet lycka innebära i olika delar av världen? Det ska Marko Paasonens elever som läser B-svenska på gymnasiets andra årskurs i Kulosaaren lukio på Brändö diskutera under dagens lektion. Samtidigt står verbböjning på dagordningen. Tempot är uppskruvat: pararbeten varvas med hörförståelse, och däremellan strör Paasonen in översättningsövningar. Fem eller sex händer flyger upp varje gång, trots att verben inte hör till de lättaste. Framhäva. Konstatera. Bekräfta.

Kaisa Muhonen och Lotta Räsänen drar på munnen åt exemplen i läroboken, som läraren Paasonen varit med om att skriva.

– Texterna tar ställning och provocerar till diskussion på ett annat sätt än i högstadiet. Ämnena är mer handfasta, säger Muhonen.

Muhonen och Räsänen är nu inne på sitt femte år med den omtvistade skolsvenskan som följeslagare. De tycker att svenskan ska bevaras som obligatorisk, trots att de ser en större nytta i kurserna de går i franska och spanska.

Svensklärare emot initiativet

Svensklärarnas förbund ogillar initiativet att göra skolsvenskan frivillig. Förbundets ordförande Liisa Wallenius säger att initiativtagarna missat språkkunskapernas betydelse på arbetsmarknaden. Marko Paasonen håller med:

– Jag tror inte att frivilligheten ökar språkkunskaperna. Här i Nyland skulle många ändå välja svenskan, men jag är orolig för vad som skulle hända i andra delar av landet. Dessutom är jag rädd att de timmar som nu är avdelade för svenskan inte alls skulle gå till andra språk, utan att språkstudierna bara minskar.

Av de 17 eleverna på Paasonens kurs är bara fyra pojkar. En av dem är Lauri Koskela, som planerar att skriva svenskan i studentexamen. Han tycker att initiativet för att göra svenskan frivillig är en förnuftig idé.

– Vad jag kan se beror den negativa stämningen kring svenskan åtminstone delvis på obligatoriet.

Liisa Salo, som samarbetar med Koskela i verbövningen, skulle ha valt svenska i vilket fall som helst.

– Det är mycket lättare jämfört med att böja franska verb. Jag spelar fotboll i FC Honka, och där är många av lagkamraterna svensk- eller tvåspråkiga, säger hon.

Män ofta omotiverade

Helsingin Sanomat publicerade tidigare i veckan en undersökning som visade att stödet för att bevara skolsvenskan är starkast bland yngre finländare. Totalt sett skulle ändå en knapp majoritet av finländarna göra ämnet valfritt.

Män är betydligt mer negativt inställda till den obligatoriska skolsvenskan än kvinnor. Det framgick också av en gallup som Hbl lät göra i vintras. Om valet stod mellan svenska och ryska skulle särskilt de unga männen föredra ryskan.

Marko Paasonen, vad finns det för knep för att motivera pojkarna på svensklektionerna?

– Killarna måste få förebilder, de måste få se med egna ögon att det är okej att en man talar svenska och har nytta av det. Pojkar är flockdjur i högre grad än flickor, och påverkas lättare av jargongen i medierna och i vänkretsen.

Varför tror du att svenskundervisningen fått ett dåligt rykte?

– Man har inte förnyat sig tillräckligt och inte tänkt på att eleverna behöver det vardagliga, muntliga språket. Läroböcker kan vara fulla av texter om klimatförändringen, men saknar exempel på hur man handlar i butiken. Materialet som stöder undervisningen, till exempel svenska filmer, är också begränsat.

Kulosaaren lukio ligger precis intill det svenskspråkiga Brändö gymnasium. Utan att flagga för tvåspråkiga skolor skulle Paasonen gärna skicka elever från den egna skolan till grannhuset för att gå kurser på svenska. Samtidigt skulle han välkomna de svenskspråkiga eleverna att ta del av Kulosaaren lukios kursutbud på engelska och finska.

Ett argument mot skolsvenskan är att den stjäl tid av annan, nyttigare språkundervisning. Vad säger du om det?

– Löjligt. Man har stöd av svenskan om man läser tyska, och svenskan har också gemensamma drag med spanskan och franskan. Grundproblemet är att man börjar läsa språk för sent.

Paasonen nämner en annan aspekt bakom attityderna till skolsvenskan: historieundervisningen. Enligt Paasonen är det problematiskt att det inte finns någon obligatorisk kurs om den svenska tiden i gymnasierna. Det minskar förståelsen för skolsvenskan.

– I min förra skola jobbade jag ihop med historielärarna och gjorde klassresor till Stockholm.

– Jag brukar också betona att många företag verkar i både Sverige och Finland. Det officiella snacket sköts kanske på engelska, men i informella sammanhang är svenskan central.