Reformkören sjunger i otakt

Regeringspartierna sjunger i kapp om att det behövs strukturella reformer för att behålla Finlands konkurrenskraft och välfärd. Enligt näringsminister Jan Vapaavuori (Saml) blir budgetförhandlingen i augusti en ren strukturdiskussion. Finansminister Jutta Urpilainen talar om hög­re sysselsättning bland äldre, att eliminera så kallade flitfällor, förkorta studietiden och anpassa den sociala tryggheten till arbetsvillkoren.

De konkreta förslagen låter ändå vänta på sig, eftersom hon inte vill att man "skjuter ner dem".

– Vi borde få en konkretiserad, öppen diskussion, säger Anneli Kiljunen (SDP), som anser att ju öppnare, desto bättre.

– Jag hoppas att vi får en konstruktiv diskussion om hur den sociala tryggheten och sysselsättningen ska passa bättre ihop, men hur det ska genomföras kommer det säkert att finnas olika syner på.

Låglönejobb tvistefråga
Synen på låglönejobb är åtminstone en fråga som separerar de två stora regeringspartierna.

Samlingspartiets och SDP:s ledamöter i riksdagens finansutskott lyfter sysselsättning högt upp på reformlistan men med olika infallsvinklar.

Sampsa Kataja (Saml) anser att man nu måste välja en modell för hur det ska bli billigare för företagen att anställa unga. Han hänvisar till de olika förslag som finns i den rapport som skrevs i våras av Juhana Vartiainen och Osmo Soininvaara (Gröna). Själv föredrar han en negativ inkomstskatt framför medborgarlön.

– Vilken modell man väljer är ändå sekundärt. Det viktigaste är att man får en ung åldersklass till i arbete, och att arbetsgivarens utgifter minskar.

Raija Vahasalo (Saml) flaggar för lärlingsanställningar som börjar på låg lön, enligt tysk modell.

Kari Rajamäki (SDP) går hårt emot att baktanken med reformer skulle vara billigare arbetskraft.

– Näringslivet har flaggat för strukturella reformer, men den bakomliggande innebörden är att få ut mer billig arbetskraft ur de unga, trots att vi har tillräckligt med folk på svältlöner, säger Rajamäki.

Hans recept är i stället att utöka det uppsökande arbetet för att för att få folk som passiverats i arbete. Enligt Rajamäki måste reformen ske i tankesättet att "systemen" fungerar.

Partikollegan Anneli Kiljunen är av samma åsikt.

– Själva systemen hjälper ingen, det är människorna som gör det, säger Kiljunen som anser att åtminstone utkomststödet är förlegat då det reducerats till ett system.

Hon föreslår att utkomststödet ska kopplas ihop med en individuell analys av stödbehovet och hur man kommer bort från det. Hon föredrar också en diskussion om hur man får bort alla trösklar när det gäller att ta emot jobb, och om de med de lägsta inkomsterna kunde få mer märkbara inkomstskatteavdrag.

"Måste ge riktiga jobb"
Ayla Dincay, 23, säger att det är mycket svårt för unga att få jobb och ännu svårare att få något inom den bransch man studerar. Vid sidan om studierna i miljöteknik arbetar hon på Southern Fried Chicken i Helsingfors.

Hennes största farhåga kring låglönejobb för unga – också så kallade lärlingsanställningar – är att de inte ska tas på allvar som utbildning eller som start på karriären.

– Det får inte bli så att man bara skyfflar in och ut nya billiga unga.

– Men personligen skulle jag hellre ta ett jobb med lägre lön än vara helt utan jobb. Att ha jobb är viktigast, säger Dincay.

Som yrkesstuderande har hon redan nu observerat att systemet med arbetspraktik inte fungerar som det borde. Praktiken tas inte på allvar i arbetslivet, säger hon, eftersom skolornas beslut inte prövats mot företagens beredskap att faktiskt leda de unga till framtida sysselsättning.

– Bland mina kompisar är det bara hälften som hittat jobb, och av dem har bara hälften hittat sådana jobb som motsvarar vad de studerar.

Vårdpengar, barndagvård
Samlingspartiets ledamöter Sari Sarkomaa och Raija Vahasalo lägger också finansieringen av hälso- och sjukvården på toppen av listan över strukturella reformer som borde påskyndas. De talar för den svenska modellen där pengarna följer med patienten, som väljer sin egen vård.

– Kommunerna kan inte producera all service. Servicesedlar, privat serviceproduktion, elektronisk service och nya verksamhetsmodeller är det enda sättet för kommunerna att klara sig, säger Vahasalo.

Hon anser att detsamma gäller äldrevården, och att en strukturreform inom den, där man frångår den normaliserade institutionsvården och satsar på att hålla de friska äldre hemma, skulle spara mycket på lång sikt.

Outi Mäkelä och Arto Satonen (Saml) föreslår att också den subjektiva rätten till dagvård ska vara en reformfråga, och är beredda att tumma på den. SDP:s representanter i kulturutskottet anser däremot att småbarnsfostran är en rättighet som tillhör alla barn.