Kommentar: Kan det funka nu?

Cynisk först. Har sett det förut. Två förhandlare: en palestinsk, en israelisk. En amerikansk utrikesminister. Eller till och med president. Ledarskap, mod och historiska kompromisser. Fred är inom räckhåll.

Och så baksmällan. Israel är inte moget. Palestinierna är inte mogna. Ingendera sidan har blött tillräckligt. Och så om igen. Och igen.

Så varför skulle det funka nu? Benjamin Netan­yahu. Halvhjärtad förespråkare av en tvåstatslösning, mest intresserad av fred med Obama. Så att han hjälper Israel att lösa problemet med Iran och bomben. Han har inte sin regeringskoalition med sig. Inte ens sitt eget parti.

Mahmud Abbas. President på lånad tid. Hamas kontrollerar Gaza. Israel kontrollerar Västbanken. Pressad av USA. Alla politiska fraktioner mot sig. Till och med delar av Fatah, hans eget parti, vill avbryta förhandlingarna.

Å andra sidan. Det finns en majoritet på bägge sidor för en tvåstatslösning. I Israel är oron för internationell isolering, både politiskt och ekonomiskt, utbredd och påtaglig. Insikten växer, att en fortsatt ockupation i förlängningen bara kan sluta på två sätt. I apartheid, Israel som en paria i det internationella samfundet. Eller i en enstatslösning, en stat för alla medborgare: slutet på den sionistiska drömmen om en judisk stat.

Palestinierna inser att drömmen om en stat är på väg att begravas i israeliska bosättningar. Den arabiska våren, eller vilken årstiden nu är, har inte lett till någon vår för palestinierna. De arabiska massor som de gamla makthavarna kunde mobilisera genom antiisraeliska paroller, är nu upptagna med att antingen slå ihjäl varand­ra eller lösa sina egna problem, med lite tid för sina palestinska bröder.

Kanske, bara kanske, är det nu eller aldrig.