Aggressiv debatt om jakt oroar Koskinen

Samtidigt som många ministrar ännu viftar med tårna ute på stugan tar sig jord- och skogsbruksminister Jari Koskinen (Saml) pliktskyldigt till sitt ministerium i Kronohagen.

– Jag har inget emot att jobba på sommaren, säger han.

Jobb har framför allt den hetsiga debatten om antalet jaktlicenser erbjudit. När den dessutom följt på vårvinterns stora vargdebatt har ministerns e-postlåda fyllts av meddelanden med åsikter om hur landets viltförvaltning borde se ut.

– Det finns de som tycker att alla rovdjur borde utrotas och de som tycker att ingenting får göras åt dem. Beslutar vi vad som helst om jaktlicenserna anser en del att de är för få och andra att de är på tok för många, suckar Koskinen.

Den stora majoritetens åsikter finns enligt Koskinen någonstans mitt emellan. Någon ogrundad rovdjursskräck med krav på att fälla allt vilt som rör sig i närheten av människoboningar, som en del tyckte sig se i samband med vargdebatten, har Koskinen inte märkt.

– Om en varg eller björn rört sig i trakten är det klart att folk är oroliga i bär- eller svampskogen. Det är också en helt normal reaktion av föräldrar att i den situationen oroa sig över om barnen kan leka ute på gården.

Bilar och bilister utgör en mångfaldigt större risk än rovdjur, men motsvarande reaktioner gällande dem kan man inte märka.

– Olyckor kan hända var som helst men jag skulle ändå säga att det handlar om normalt beteende och frågan är då hur vi kan öka folks trygghetskänsla. Vanligt folk sväljer inte trafikjämförelsen.

Vad menar du med vanligt folk?

– Utifrån från den respons vi får skulle jag tippa att det handlar om 99 procent av finländarna. De anser att rovdjuren hör hemma i vår natur, men uttryckligen i naturen, inte på gårdsplanerna. Någon rovdjursskräck finns alltså inte.

Har rovdjuren ett egenvärde?

– De hör till den finländska naturen, men de måste hållas under kontroll så att de hålls där så att människornas rätt till ett normalt liv med frihet och trygghet garanteras. Den här balansen har vi försökt upprätthålla och det fortsätter vi med.

Nu verkar trenden i alla fall vara att allt fler jaktlicenser beviljas, nu senast gäller det lodjuret.

– Lodjursstammen har fördubblats på fem år. I år har vi ökat antalet licenser för att vi vill hålla stammen under kontroll. Den här ökningen hotar inte lodjursstammen. Jag vill i det här sammanhanget påpeka att vi beviljar färre tillstånd att fälla björn eftersom stammen har minskat.

Lodjuret utgör ingen fara för människan, varför får stammen då inte öka?

– Lodjur har ju nog tagit katter och motsvarande och så minskar de hjortstammarna. I någon mån tar de också renar men i de områdena har inte många tillstånd beviljats.

Så man vill åt lodjuren där de inte utgör någon risk?

– Vi vill hålla stammen på en förnuftig nivå.

Så att lodjuren inte tar jägarnas byte?

– Inte tänker vi bara på jägarna, vi ser till helheten.

Hur då, lodjuren minskar väl inte hjortstammarna mer än jägarna?

– Jag har inga siffror på det. Det väsentliga är att stammen hålls på en förnuftig nivå.

Förnuftig för vem?

– Tja, det finns de som tycker att det finns för många lodjur och de som tycker de är för få.

Ett skäl som anförs för att öka jakten är acceptansen gentemot lodjur sägs ha minskat. Hur har det gått så?

– Det kan ha att göra med att stammen har ökat så att man ser dem i närheten av bostadshus.

Väldigt få gör det.

– Själv har jag aldrig sett ett levande lodjur men grannen har gjort det.

Så acceptansen kan mer ha att göra med föreställningar än med fakta?

– Vem vet.

Jagar du själv?

– Nej.

Varför har jaktdebatten blivit så polariserad?

– Det hänger ihop med att det allmänna åsiktsklimatet blivit aggressivare. I sociala medier beter man sig som i andra diskussioner, man hånar och hotar. Respekten för and- ra och deras åsikter, deras fysiska integritet och egendom, har minskat. Det går åt fel håll, men vem kan ändra riktningen?

Man tar också lagen i egna händer i form av tjuvskytte och annan illegal rovdjursjakt.

– Det godkänner jag absolut inte . Vi stiftar lagar för att de ska följas.