Fiskare struntar i skärpta nätregler

I Bengtsby på Emsalö är det så gott som vindstilla och det syns inte en skymt av den utlovade solen. Den stadiga plastbåten rör sig sakta genom vassen. Ryssjan är svår att undgå med flöten överallt och en flagga som sträcker sig tre meter över vattenytan.

Mikael Lindfors startar en motor och kopplar några slangar. Ryssjan stiger sakta uppåt tills den visar sig i hela sin prakt. Lindfors öppnar en lucka och fiskarna glider ner i båten och efter en liten kamp är också den stora laxen infångad.

– Det hjälper inte hur mycket flaggor och flöten man än har, nog åker folk in i näten i alla fall. En gång åkte någon nästan in i ryssjan samtidigt som vi höll på att lägga ut den. Jag undrar om de inte ser röda och gröna ljus i biltrafiken heller, säger Lindfors.

Efter att bestämmelserna trädde i kraft borde alla nät vid trafikerade områden märkas ut med flaggor och reflexer. Alla fasta fiskeredskap, som nät och ryssjor, borde också märkas med ägarens kontaktuppgifter.

– Saftdunkstiden är förbi, eller borde i alla fall vara det. Men det är svårt för många att ge upp saftdunks­kulturen, säger Markku Marttinen, gruppchef vid närings-, trafik- och miljöcentralen.

Redskap kan konfiskeras

Marttinen berättar att han ofta ser felmärkta redskap på trafikerade områden.

– Förändring sker långsamt och det är i hög grad upp till fiskeövervakarna att hålla koll. Trots att NMT-centralen har beviljat 300 fiskeövervakarkort i år finns det ändå inte tillräckligt med övervakare, säger Marttinen.

Timo Liljendal, fiskeövervakare på Borgå-Sibbo fiskeområde, säger att resurserna för övervakning är knappa. Förra året övervakade han fiske i allt som allt 18 timmar. För mer än så fanns inte pengar till lön och bränslekostnader.

Enligt Liljendal har det skett en förbättring sedan förra året, men han önskar att vattenägarna som säljer nättillstånden skulle bli bättre på att informera om bestämmelserna.

– Reglerna är inte till för att reta fiskare, utan för att förbättra säkerheten. Vattnet används inte bara av fiskare och det är ofta man hör om propellrar som trasslat in sig i nät, säger Liljendal.

Det går inte alltid att veta vem som äger fiskeredskapen, eftersom de inte är märkta. Fiskeövervakaren kan lämna en anmärkning vid felmärkta redskap. Om problemen upprepas kan redskapen beslagtas.

– Vår linje har varit att ge anmärkningar och informera, men det är möjligt att vi börjar beslagta redskap och då kan straffavgifter också bli aktuella, säger Timo Liljendal.

För lite befogenheter

Vattenägaren hade tidigare rätt att kolla fiskarens tillstånd, men nu får den bara kolla om redskapen är märkta på rätt sätt. Det är största problemet med de nya bestämmelserna, enligt Lindfors.

– Om någon fiskar på ditt vatten har du ingenting att säga till om. Du kan kalla på en fiskeövervakare, men de kan inte göra mera än dra upp näten och myndigheterna ­saknar i sin tur resurser, säger Lindfors.

– Det är som att äga ett bilgarage och så får vem som helst springa in och du har ingenting att säga till om.