"Inget för Finland"

I ett Europa med hög arbetslöshet, sjunkande totalproduktion och negativa handelsbalanser blickar många nu avundsjukt mot Tyskland där arbetslöshetsprocenten börjar på en femma och industrins konkurrenskraft ökat.

– Den tyska modellen är inget för Finland. Framgångarna har betalats genom arbetarnas svett och möda, slår fackförbundet Pros industrichef Markku Palokangas fast.

Pro har noga följt med utvecklingen i Tyskland och menar att modellen skapar två parallella arbetsmarknader.

– En del har traditionella kontrakt och stor trygghet, andra har atypiska anställningar som minijobb och nästan ingen trygghet.

Det har lett till att 10–20 procent av arbetskraften behöver olika socialstöd – trots heltidsarbete.

Vid Näringslivets forskningsinstitut, Etla, är man inte lika negativt inställd till den tyska modellen. Enligt forskningschef Antti Kauhanen har de negativa konsekvenserna av den tyska modellen överdrivits.

– Andelen så kallade normala anställningar har visserligen minskat i Tyskland, men det beror främst på att människor som tidigare varit utanför arbetskraften nu är en del av den.

Det stämmer också att många minijobbare lever i fattigdom, men de lever ändå bättre än de som är helt utanför arbetskraften. På ett personligt plan kan fattigdomen ha minskat när man blivit en del av arbetskraften.

Ingen låglönebransch

I Finland är sysselsättningsgraden för personer som enbart avlagt grundutbildning 45 procent – med andra ord är mer än varannan utan jobb. Problemet förklaras ofta med att det i Finland finns mycket lite arbete för okvalificerad arbetskraft och att höga lönenivåer gör att det inte är lönsamt att erbjuda sådant arbete.

Frågan hänger också samman med fattigdomsfällor, som gör det olönsamt för personer som lever på socialstöd att ta emot jobb. Statens ekonomiska forskningscentral, Vatt, föreslår i en färsk rapport att problemet borde åtgärdas genom att höja arbetsinkomstavdraget och avdraget vid kommunalbeskattning för låginkomsttagare.

Markku Palokangas och fackförbunden är ändå emot dessa modeller.

– En människa som jobbar ska inte behöva ty sig till socialstöd.