Anna-Lena Laurén: Navalnyj är inte Mandela

För två år sedan såg jag Aleksej Navalnyj stå på scen med höjd näve och skrika "Slava Rossii!" (Rysslands ära). Det var på den nationalistiska demonstrationen "Ryska marschen", en årlig marsch där unga män med maskar för ansiktet skriker slagord som "Ryssland är för ryssar, Europa är för vita!"

Klasar av journalister och kameramän följde Navalnyj var han gick. Alla ville veta varför han demonstrerade tillsammans med högerextremister, en fråga som han låtsades inte förstå. Det var väl uppenbart att han inte är någon rasist? Bara en rysk patriot.

Nästa år valde han dock att inte delta.

Navalnyj har en diffus syn på nationalism och stalinism. När författaren Boris Akunin pressade honom på var han egentligen står i de här frågorna svarade han att stalinismen inte är något som behöver diskuteras i samhället. Den kan skoleleverna läsa om på Wikipedia.

Rysslands mest profilerade Putinmotståndare är intellektuellt omogen. Samtidigt är han den som har dragit ned byxorna på Putinregimen effektivare än någon annan. Han behärskar de sociala medierna ut i fingerspetsarna, han skriver på ett slängigt, träffsäkert och underhållande sätt. Han slagord "Tjuvarnas och skojarnas parti" om Putinpartiet Det enade Ryssland är vid det här laget en klassiker.

Navalnyj är på många sätt allt som Putin inte är – ung, reslig, komplexfri, frimodig. Och fullkomligt orädd.

Ända sedan Navalnyj startade sitt korståg mot korruptionen och gång på gång avslöjade högt uppsatta mutkolvar i sin blogg visste han att imperiet förr eller senare skulle slå tillbaka. Nu har imperiet gjort det. Fem år i straffkoloni är småpotatis i jämförelse med vad dissidenterna kunde få under sovjettiden, men det är fortfarande en mycket sträng dom med dagens ryska mått mätt. Också om det vore sant att Navalnyj har förskingrat pengar.

Navalnyj är inte längre en bloggare. Han är en politiker som vill ha makt att förändra samhället och den makten är han beredd att ta. Det är ingen slump att ett av hans huvudkrav lyder "Putin bakom galler". Han är inte intresserad av kompromisser, han vill att Putin ska sluta som Hosni Mubarak.

– Den arabiska vårens största misstag var att man tog hämnd på de gamla ledarna. Nu är Putin livrädd och därför kommer han aldrig att lämna makten frivilligt, sade Maksim Reznik till mig för några år sedan. Han är en av det oppositionella Jablokopartiets veteraner i S:t Petersburg.

I fredags släpptes Navalnyj överraskande ur häktet i väntan på sin dom. Om han till sist hamnar i straffkoloni kommer han att bida sin tid där. Och den dagen han träder ut gör han det inte i försoningens tecken som Mandela gjorde.

Anna-Lena Laurén är Hufvudstadsbladets korrespondent i Moskva.