Skog full av överraskningar

En vandring genom den barntillvända utställningen Skogsutflykt blir en nästan surrealistisk upplevelse. Efter ett traditionellt upplagt intro med landskap av Berndt Lindholm, Akseli Gallen-Kallela och Albert Edelfelt visas sex verk av Reidar Särestöniemi hängda på brunmålade paneler av ohyvlade bräder. Målningarna gör sig fint så.

Sen blir det vinter och väggarna är klädda med vit vadd. Jussi Mäntynens stiliserade lodjur i brons sitter i en driva vadd och betraktar lömskt Bruno Liljefors Springande hare (1892). Bland fem andra lodjursskulpturer av Mäntynen skjuter en uppstoppad lo rygg. Konstnären jobbade nämligen också som konservator. Under installationen finns en läshörna med myskuddar – på den här utställningen kombineras delarna fritt. Mjukisdjur att låna för vandringen ligger i korgar och i jaktrummet finns receptböcker för inspiration. Den surrealistiska känslan når sin höjdpunkt vid Pekka Halonens sex målningar av snötyngda granar. Målningarnas vita snö mot den alltjämt närvarande vadden ger en märklig effekt – men inte nödvändigtvis på ett negativt sätt.

I följande rum är det natt. Om man trycker på någon av de 12 röda knapparna hörs ett fågelljud och något av Lennart Segerstråles grafikblad eller en uppstoppad fågel ljussätts.

Vi leds vidare till kärret och där glöder den svenska konstnären Josefina Holmlunds Skogstjärn (1899) romantiskt. Yrjö Liipolas inte speciellt naturnära skogsandar i porslin, placerade på glaspiedestaler, bidrar med en alldeles liten touche av kitsch. En halv våning upp visas Stiina Saaristos illustrationer från barnboken Skogsutflykten och våning tre och ett halvt ägnas åt skogsbruk och jaktmotiv.

Mina farhågor om vad en barnutställning kan innebära kommer på skam. Med medelålders barnslighet lyder jag förtjust vid uppmaningen "Dra i gång motorsågen" och klampar lite extra på gångbrädorna där ljudet av stegen förstärks.