Vikaren ska bli lättare byte

Östersjövikaren har gått så kraftigt framåt i Bottenviken att beståndet tål en begränsad jakt, bedömer Jord- och skogsbruksministeriet. Av sjutusen individer som räknats i Bottenviken föreslår ministeriet att hundra ska få skjutas när jakten inleds i höst.

Miljörörelsen reser sig på bakbenen. WWF säger att ministeriet inte motiverar varför man vill tillåta jakt på en hotad säl: östersjövikaren klassas som sårbar på Internationella naturvårdsunionens rödlista.

– Vikaren är inte hotad, den klassas som nära hotad på den inhemska rödlistan, kontrar överinspektör Jussi Laanikari på ministeriet.

Finlands naturskyddsförbund kritiserar ministeriet för att inte se skillnad på gråsäl och vikare. Enligt Ilpo Kuronen ger sig den betydligt mindre vikaren knappast på fiskebragder, och därför saknas incitament att öppna för jakt.

– Vikaren tar inte lax ur nät, den har helt enkelt för liten mun.

Men enligt Laanikari är det omöjligt för fiskaren att bevisa vilket slags säl som vittjat hans bragder.

– Både gråsälen och vikaren äter fisk. Det finns sälsäkra ryssjor men inte sälsäkra nät. Nätfiske har ställvis blivit omöjligt.

Hittills har vikare fått skjutas om man kunnat påvisa skada, men enligt Laanikari är det orimligt att identifiera glupska sälindivider liksom man kan peka ut enskilda individer av varg som tagit får.

– Därför föreslår vi stamvårdande jakt på vikaren. Hur skulle vi annars motivera för fiskodlarna att östersjövikaren som skadar kassarna är striktare skyddad än de stora rovdjuren fast det finns betydligt fler vikare och fast arten inte är lika strikt skyddad?

Ilpo Kuronen säger att han själv, i motsats till många av Naturskyddsförbundets medlemmar, inte motsätter sig jakt av principiella skäl.

– Det finns inga naturskyddsargument mot jakt på livskraftiga viltbestånd. Vikarbeståndet faller inte med jakten, i synnerhet som jägarna inte kommer att lyckas fälla hundra individer. Men då klimatförändringen försvårar sälarnas fortplantning borde beståndet få växa till sig ytterligare.

Kuronen är särskilt kritisk till att, som han ser det, ministeriet kontinuerligt höjer jaktkvoterna på allehanda arter, oberoende av om det är motiverat eller inte.

– Ministeriet jobbar som en intresseorganisation. De som skriver förordningar är statstjänstemän, men de är också jägare och de driver bara jägarnas intressen. Det har blivit en trend att höja jaktkvoterna överlag.

Finns det en sådan trend, Jussi Laanikari?

– Jag skulle snarare säga att behovet av att begränsa jakten minskar.

Enligt Laanikari ska man inte behöva påvisa skada på egendom för att undantagsvis få fälla lodjur, björn och nu också östersjövikare.

– Jakt på undantagstillstånd faller på att så få söker tillstånd. Då tillfaller bytet staten, vilken jägare motiveras av det? Vi vill höja vikarens status som vilt, den är inte bara ett skadedjur.

Naturskyddsförbundet kritiserar också ministeriet för dålig förvaltning. Förslaget om vikarjakt måste bemötas på 15 dygn, mitt i juli. Laanikari försvarar den korta remissrundan med tidsbrist – Vilt- och fiskeriforskningens (VFFI) beståndsuppskattning kom in sent, och jaktsäsongen börjar snart.

– En naiv bortförklaring, säger Kuronen, VFFI lyder under ministeriet, de skulle samordna sin verksamhet. Jag jobbar hela juli just för att bemöta flödet av jaktförordningar. Jag hade lodjuret, uttern, den europeiska bävern, grågåsen och sädgåsen under arbete när östersjövikaren droppade in.