Hemliga ljudband till fel person

– Det känns förfärligt, säger Åbobon Ani Leikonniemi.

Då hon beställde det inspelade materialet från sin egen hemligklassade rättegångsprocess fick hon en obehaglig överraskning. När hon knäppte på cd-skivorna hörde hon en inspelning från en vilt främmande människas rättegång.

– Den här rättegången förs bakom stängda dörrar, säger domaren i början av bandet. På fyra av de totalt sex banden som inte är mina talar man finlandssvenska, säger den själv helt finskspråkiga Leikonniemi.

Varje rättegångsfall får ett diarienummer av myndigheterna, ett nummer som ges av ett datasystem. Samtliga sex band som Leikonniemi fick har samma diarienummer skrivna för hand på fodralet, trots att de inte har något med varandra att göra. En del av Leikonniemis material fattas också.

– De band som innehåller vittnesmålen saknas. Var finns det materialet eller hos vem? Det känns väldigt obehagligt att hovrätten kan klåpa så här.

Saken blir ytterligare mer känslig eftersom Leikonniemis egen rättsprocess är klassad som hemlig och uppenbarligen även den rättegång Leikonniemi av misstag fått.

– Materialet på de övriga inspelningarna berör en våldtäkt, där en av parterna är en ung finlandssvensk flicka.

På hovrätten i Åbo beklagar kanslichef Teija Vainiopää händelsen och säger att ett mänskligt misstag ligger bakom.

– De är frågan om två rättegångar som hållits efter varandra. På grund av ett salbyte har det blivit förvirring. Det har blivit fel och därför har beställaren fått fel band, sådana band som inte borde ha fått gå vidare.

Händer det ofta att band skickas till fel personer?

– Nej, jag har talat med flera kolleger här och frågat om någon någonsin hört att det hänt, men ingen har varit med om något liknande.

Så om man varit inblandad i en känslig rättegång behöver man inte gå runt och oroa sig för att en utomstående person sitter och lyssnar på banden?

– Nej, garanterat inte. Saken kommer att utredas internt och efter en sådan här händelse kommer vi givetvis att vara mer uppmärksamma i framtiden.

Det var på uppmaning av sin jurist som Leikonniemi begärde att få banden som gäller hennes egen rättegång av hovrätten.

– Enligt juristen händer det ibland att banden slarvas bort och därför är det bäst att ha kopior hemma, ifall de någon dag skulle behövas. Så det är ännu mer otroligt att det sedan är just jag som får fel band.

Leikonniemi förundrar sig också överlag över vilken lätt match det var att få tag på det hemliga och känsliga materialet.

– Jag bara ringde och bad efter banden, i princip kunde jag ju ha varit vem som helst.

Kanslichef Teija Vainiopää försäkrar att det material Leikonniemi saknar finns kvar och hoppas att de band som av misstag skickades ut återbördas till hovrätten snarast möjligt.