Han gnuggar fördomarna i ansiktet på folk

– Jag är mycket imponerad av din mångsidiga kunskap i allt möjligt.

En dam stannar upp vid kaféets uteservering och ger respons. Jan Andersson tar emot berömmet med ett leende och ett artigt tack.

Här i Grankulla har han bott sedan familjen flyttade till den lilla staden 1976. Inte ens under studietiden ville han bort, i motsats till många andra.

Det är tydligt att han känner sig hemma – och att många känner igen honom. Men mindre och mindre verkar det vara "Janne från Grani" de ser, utan framför allt är det hans tv-profil de känner igen.

Det är kanske inte så konstigt. I sexton år har Jan Andersson nämligen jobbat med direktsändningar på tv.

Det började med Tv-nytt och Morgonnytt. Efter en katastrofmorgon då det mesta i sändningen gick åt skogen, gick han till sin finskspråkiga chef och gav sin syn på hur man borde göra i stället.

– Vi hade alltid talat svenska med varandra men nu gjorde jag det på finska och med patos. Han tittade på mig och efter några dagar frågade han om jag skulle vilja börja jobba på finska.

Det blev morgonsändningar på finska, tvåtimmarsdebatter som sändes från Tammerfors och ibland välgörenhetsprogrammet Ylen Hyvä.

Han medger att han hade ett stort behov att visa att han var förtjänt av jobbet. Han kände blickar som ifrågasatte vad den svenskspråkiga yuppien, född med silversked i mun, gör på den finska sidan.

Ingen rumpslickare

I dag leder han A-studios debattprogram Talk och vid valtider valdebatter. Programledare är han ändå inte, nej, Jan Andersson är angelägen med att betona att han är journalist.

– Jag ringer, pratar och lyssnar om folk är lämpliga att medverka. Jag provocerar redan i telefon och försöker vara tydlig. Jag frågar ofta om de är redo att säga det de har sagt också offentligt.

Han skriver ett noggrant manuskript, läser på och har kontroll.

Han ogillar den så ofta, som han säger, "rumpslickande" politiska journalistiken i Finland som fungerar enligt en dramaturgi där reportrarna inte är tillräckligt kritiska och beslutsfattarna får mässa på.

– Min uppgift är att ställa också obekväma frågor. Det handlar inte om att jäklas utan om att hålla sig till sak och ställa frågan tills man får ett svar, säger Andersson.

Det är kanske därför han ogillar sociala medier. I själv verket uttrycker han det hårdare och ser dem rentav som "ett hot mot människans intelligens".

Han menar att det är ett problem att folk bildar sig en uppfattning om samhällsskeenden utifrån färgade uppdateringar på Facebook.

– Och beslutsfattare kan tycka att den kanalen räcker. De ger ett kort uttalande på Facebook eller Twitter som blir en nyhet som går igenom överallt, men ofta förblir det oemotsagt, odebatterat och oanalyserat.

Adrenalinkick

Efter direktsändningarna tar det ett till två dygn att varva ner, trots all rutin. Han kan vakna till på natten och grubbla på sändningen som varit.

Jan Andersson är övertygad om att det handlar om en fysiologisk reaktion. Då kamerorna går frigörs en mängd adrenalin som det tar tid att få ur sig.

För att man ska vara bra i rutan måste man ha ett gott självförtroende och i viss mån vara narcissist, menar han, även om det i Finland sällans anses som enbart positiva egenskaper.

– Man måste acceptera att man är en del av den offentliga akten, men man ska inte bli en huvudperson.

Han får en hel del tittarrespons. Han har ställt fel frågor och avbrutit för mycket eller för litet. I valtider ser folk spöken och tror ömsom att han är bulvan för kommunisterna, ömson för samlingspartisterna. Han har till och med fått mordhotelser och hatmejl men, till skillnad från de senaste hoten mot kända finlandssvenskar, har fokus legat på sak och inte person.

Andersson är glad över att få arbeta på finska och tycker sig nu känna till hela Finland. Men hans identitet är ändå klart finlandssvensk, vilket han inte sticker under stol med. Tvärtom.

Taktiken är att spä på och på så sätt avväpna dem som har förutfattade meningar.

– Jag gnuggar fördomarna i ansiktet på folk, säger han förtjust.

Stolt rattar han sin "Granitraktor", en ny Mercedes modell stadsjeep, klär sig i märkesplagg och rastar sin stora pudel.