Jazzen sätter sprätt på bruksorten

När frivilliga brandkårens orkester från Maaria i Åbo inleder jazzparaden och klämmer i med traditionella gospellåten Just a closer walk with thee gassar solen över jazzgatan i Dalsbruk med en intensitet och hetta som i jazzens hemland, sydstaterna och New Orleans.

FBK:s jazz är jazz när den är som gladast, svängig och okomplicerad och man kan inte missta sig på spelglädjen i orkestern där medelåldern inte är under pensionsåldern.

Årets Baltic jazz i Dalsbruk i Kimitoön är den 26:e i ordningen och repertoaren har mer bredd än någonsin.

– Vi har sålt en massa biljetter i förväg, och det är rätt ovanligt. Oftast säljs biljetterna vid dörren eller grinden. Men nu är det redan utsålt till Bo Kaspers orkester, säger jazzens tämligen nya verksamhetsledare Anitra Boman.

Lördagens storsäljare är veteraner inom musiken, Bo Kaspers från Sverige och så Lasse Mårtenson från Esbo.

För Mårtenson, som snart snuddar vid 80 år, blir dagens spelning med rubriken Från Storyville till Stormskäret sommarens enda.

– Maskineriet börjar vara litet trögt och rostigt. Men en spelning på Baltic jazz är något av ett hedersuppdrag, stämningen är skön och på något sätt lät jag mig övertalas, säger Mårtenson och låter förväntansfull.

Det är rätt många år sedan han uppträdde på Baltic jazz, senast i början av 1990-talet med anledning av legendariske jazzmusikern Chrisse Schwindts bortgång.

– Jag spelade till Tom Gardbergs text för att hedra minnet av Schwindt. Leden har glesnat och allt fler av det gamla gardet hör numera till flygvapnet, säger Mårtenson och beskriver sin repertoar som en musikalisk seglats från Kotka i öster via Sibbo och Hangö till Dalsbruk i väster.

Dagens spelning blir i själva verket tredje gången gillt för Mårtenson i Dalsbruk. Han var med redan 1987 med Tapio Salo på bas och Matti Oiling på trummor. Det var året då den allra första jazzfestivalen arrangerades på initiativ av Kaj och Magi Kulla. Paret ledde jazzfestivalen i ett kvartssekel, tillsammans med den musikaliska ledaren Antti Sarpila. Och inte en jazz i Dalsbruk utan Magi Kulla.

– Vi bestämde i starten att jazzfestivalen ska bli bra och bestående. Men i år är jag med som artist, och spelar i Villavillekullaorkestern, säger hon.

En annan veteran som spelat på jazzen i Dalsbruk sedan 1987, med ett par avbrott, är rumänskfödde Mihai Petrescu, basist i eget band, i Antti Sarpila Swing Band och på lördag ackompanjerar han Lasse Mårtenson.

Petrescu studerade klassisk musik i Bukarest, jazz i Växjö i Sverige och vid Sibelius-Akademin i Helsingfors och är sedan 30 år bosatt i Jyväskylä.

– Oj, oj, åren går. Här spelar jag nästan dygnet runt men alla har roligt och alla gillar musik. Jag var 28 år och vägde 72 kilo när jag hade min första spelning i Dalsbruk. I dag är jag 54 och väger 100 kilo. Sånt är livet, säger han och skrattar så han kiknar.

När Baltic jazz var som störst i mitten av 1990-talet kom över tiotusen på konserterna. I år hoppas man nå nästan samma siffror. Utöver Mårtenson och Bo Kaspers ska bland annat udda namn i jazzsammanhang som Remu & Hurriganes locka publiken.

Monica och Torgny Holmvall från Rönninge på svenska östkusten hör till sjöfolket som gästar jazzen. Det är andra gången de har lagt till vid bryggan i Dalsbruk uttryckligen för att ta del av jazzen, men över Ålands hav har paret seglat tjugo gånger.

– Överlag är vi imponerade av utbudet av kultur och musik i den finländska skärgården. Vi har upplevt fina program i Korpo, Kumlinge och på många andra öar i Åbolands vackra skärgård, säger Holmvalls.

För företagarna i Dalsbruk är jazzen både en källa till underhållning och inkomst. Britt-Marie Smeds är professionell keramiker med verkstad i Dalsbruk och hon gläder sig åt festivalens livsbejakande lyft för orten som drabbades hårt när stålverket slog igen.

– Jazzfolket är frikostigt. Folk köper souvenirer och minnen från festivalen. Och vi ortsbor har en sällsynt chans att slå runt, lyssna till bra musik och träffa en massa människor.