Brasilien skakat av protestvågen

Bruno Nadkarni är nöjd. Den 27-årige rockmusikern, småföretagaren i nöjesbranschen och tillika ekonomistudenten har i veckor engagerat sig för att tiomiljonerstaden ska få bättre och billigare kollektivtrafik.

Han har varit med i fredliga demonstrationer och ägnat många timmar åt diskussioner och informationsjakt på sociala medier.

Sedan prishöjningar slopats efter de första jättedemonstrationerna lyckades Bruno och hans kompisar gå vidare till nästa ruta genom att pressa fram upprättandet av en undersökningskommission gällande transportsystemet, som han kallar "vedervärdigt".

Ingen har koll på de privata bussbolagen, anklagade för att finansiera politikers valkampanjer.

I Rio är delstatsguvernören gift med dottern till ägaren av ett stort bussbolag.

– Visst, i dag kan jag pusta ut. Jag är verkligen glad. Ingenting ändras i Brasilien utan påtryckningar. Nu äntligen finns det krav på ändringar, säger Nadkarni.

– Men om du frågar mig hur det blir om sex månader eller ett år, måste jag erkänna att jag är skeptisk. En majoritet politiker har alltid varit korrupta i Brasilien, det är nästan en livsstil. Just nu faller de tillbaka, lyssnar och är ödmjuka. Men kan vi brasilianare upprätthålla denna mobiliseringsgrad en längre tid?

Över hundra städer

Det har varit tätt mellan alla nya uttalanden, reaktioner och protestmarscher, rörande allt från fördömanden av ett lagförslag inspirerat av en fanatisk frikyrklig pastor som vill stämpla homosexuella som "sjuka människor", till planer på en folkomröstning för politiska reformer med större folklig medverkan och insyn.

Med aktioner i över hundra brasilianska städer kommer processen att bli lång och utdragen, med diskussioner mellan "gatan" och presidenten DilmaRousseff, delstatsguvernörer samt borgmästare. Även Högsta domstolen medverkar.

De politiska partierna sticker inte gärna ut hakan. I nuvarande läge vågar få kongressledamöter rösta för lagförslag som gatan har förkastat. Och senaten har till slut godtagit ett lagförslag som gör korruption till ett grovt brott.

Nära två miljoner gatudemonstranter, så många har aldrig protesterat tidigare i landet. De verkar själva förbluffade över de snabba framgångarna. Måttet var helt enkelt rågat. Allt fler var trötta på all offentlig passivitet i ett rikt land som visats upp som ett demokratiskt föredöme, en ny stormakt. En stormakt som inte kunnat lösa de mest elementära behoven: skola, sjukvård, avloppssystem.

Alltför dyrt kalas

Protesterna handlar också om de nya arenorna. "Brassarna" har knappast övergivit fotbollen, men många anser att Internationella fotbollsförbundet Fifas påtryckningar har lett till ansvarslöst slöseri inför VM 2014. I synnerhet nu när ekonomin är på fall, med stigande inflation.

Inte minst den tidigare stjärnspelaren Romario, som själv blivit kritisk politiker, säger att det blivit ett alltför dyrt kalas.

Alessandra Orofino är tre år yngre än Bruno och inte lika pessimistisk. Den ideella organisationen Meu Rio (Mitt Rio) som hon leder är en av faddrarna till protesterna genom att verka för större medborgerligt engagemang och övervakning av den politiska processen genom att utnyttja sociala medier.

Efter att ha projektarbetat för ett FN-organ i Indien blev hon anställd av amerikanska Purpose, ett företag som sysslar med socialt entreprenörskap på global nivå. Alessandra tog slutligen initiativet till att starta Meu Rio i hemstaden, nu med 13 medarbetare.

– Självfallet är tendensen mindre demonstrationer och större dialog, rörelsen blir också fragmenterad eftersom krav och frågeställningar är så väsensskilda. Men brasilianarna har nu lärt sig att det lönar sig att demonstrera. Får inte befolkningen de rätta svaren uppföljda av konkreta åtgärder exploderar det igen till VM och OS.