Pussy Riot i Almedalen

Två medlemmar av det regimkritiska punkkollektivet Pussy Riot kom till Visby – medan två av deras kamrater ännu sitter fängslade i Ryssland.

– Om de glöms bort hårdnar behandlingen av dem. Vi vill visa de ryska myndigheterna att världen tittar på, säger Serafima till nyhetsbyrån TT i Visby.

Ännu sitter Nadezjda Tolokonnikova och Maria Alechina i fängelse efter en aktion i Frälsarkatedralen i Moskva i februari i fjol.

Enligt människorättsorganisationer har Ryssland, efter Vladimir Putins återkomst som president i fjol, gått i ännu mer auktoritär riktning med inskränkningar i mänskliga rättigheterna som yttrandefrihet samt mötes-, demonstrations- och organisationsfrihet.

Andra namn

Serafima och hennes kamrat Shaiba gör klart att de egentligen heter något annat. Medier som får träffa dem på en innergård i Visby ombeds också att inte ge några fysiska beskrivningar av dem. Alla bilder tas med huva på.

– Vi försöker vara så försiktiga som möjligt. Målet är inte att hamna i fängelse. Vi vill fortsätta vår kamp, säger Shaiba med tolkens hjälp.

Serafima och Shaiba har tagits till Visby av människorättsorganet Civil Rights Defenders, Folkets Hus och Parker samt Ebba Lindqvist PR.

Kvinnorna är på en resa och har besökt USA och flera länder i Europa.

– Vi möter också politiker och ber dem försöka påverka när de träffar politiker från vårt land, säger Shaiba.

"Inte rädda"

De kallar Pussy Riot för ett feministiskt punkband, ett konstkollektiv och ett konstprojekt – allt i ett. Kollektivet har åtta medlemmar, säger de, men vill av säkerhetsskäl inte berätta om de själva var med i Frälsarkatedralen eller exakt hur länge de varit medlemmar.

De kritiserar utvecklingen i Ryssland i fråga om bland annat mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, kvinnors rätt och villkor i fängelserna.

– Lagarna är till för att tysta oss, och det visar bara att det vi gör är rätt, säger Serafima.

Samtidigt tycker de båda kvinnorna att Putins allt hårdare järngrepp även väckt motstånd och kampvilja bland ryssarna.

– Myndigheterna borde vara rädda. Vi är inte rädda, vi vet att vi inte är ensamma, säger Serafima.

– Vi planerar att återvända.