Markaffärer i Östersundom spränger budget

Kommersen med fastigheter i den del av Sibbo som Helsingfors stad annekterade från början av 2009 har fem år senare fått fart.

– Man kan beskriva förloppet som en lavin i rullning, säger projektchef Tom Qvisen på tomtavdelningen vid fastighetskontoret.

Fastighetskontoret tog i samband med annekteringen av de västra delarna av Sibbo beslutet att undvika tvångsinlösen av markområde.

I stället har man avvaktat och väntat och nu börjar den tålmodiga taktiken bära frukt. Den ena markägaren efter den andra tar kontakt och erbjuder staden områden till salu. För fastighetskontoret gäller det att komma överens om priset, och enligt Qvisen har prisnivån varit fördelaktig för säljarna.

– Vi har förhandlat med och köpt av folk som erbjudit sig att sälja. Från annekteringen fram till början av 2013 hade staden förvärvat 180 hektar mark i Östersundom, och som det nu ser ut köper staden i år ytterligare 180 hektar. Därmed fördubblar staden förvärvet av nytt område och nytt ägande i Östersundom, säger Qvisen med uttryckligt uppdrag att sköta fastighetsaffärer i Östersundom.

I och med att staden ägde mark i Sibbo redan långt före annekteringen av den västra delen av kommunen är det sammanlagda ägandet av mark och fastigheter uppe i 1 280 hektar. Det motsvarar 43 procent av hela området som går på 2 900 hektar. Övriga ägare är dels privatpersoner, dels staten.

Den senaste affären förutsätter att stadsfullmäktige godkänner köpet.

– Det beror på att vi överskrider budgeten, och det i sin tur på att det inte har varit möjligt att förutse hur fastighetsaffärerna ska löpa. Nu behövs 4,6 miljoner euro till, säger Qvisen.

Så sent som i slutet av maj godkände stadsfullmäktige en budgetöverskridning för en ännu större markaffär i Östersundom. Då sålde Ines, Karl, Bertel och Gustav Krogells stiftelse 93,5 hektar område för 14,5 miljoner euro.

Några andra fastighetsaffärer är också aktuella inom kort men inte i samma storleksklass. Staden kan nu räkna att man gjort 70 fastighetsaffärer i Östersundom, och det totala värdet på affärerna rör sig kring 94 miljoner euro.

Planeringen en långkörare

En orsak till ett starkt växande intresse för att sälja är att markägarna ser den pågående planeringen av området som en långkörare. Byggförbudet har nyligen förlängts med ytterligare fem år. Eftersom ingenting ser ut att hända passar mark-ägare på att realisera egendom.

På stadsplaneringskontoret säger Östersundoms projektchef Ilkka Laine att byggförbudet på fem år beror på att arbetet med delgeneralplanen har dragit ut på tiden.

– Orsaken är att arbetet är omständligt. Bland annat utreds generalplanens inverkan på naturområdena, säger Laine.

Generalplanen berör känsliga och värdefulla naturområden som Natura 2000 och Sibbo storskog. Gränsdragningen mellan bebyggelse och naturområde väcker känslor, och helt oomstridda är inte heller de så kallade gröna zonerna genom bostadsområdena.

– Om allt går väl finns ett utkast till generalplan om ungefär ett år. Sedan ska planen läggas till påseende för utlåtanden och i bästa fall kommer den upp i stadsfullmäktige i början av 2015. Eventuella besvär ska behandlas, och går dessa så långt som till Högsta förvaltningsdomstolen kan processen där ta två tre år, säger Laine.

Byggförbud innebär att staden inte beviljar bygglov för nya projekt, utom med stöd av eventuellt undantagslov och då bara i fråga om befintliga gamla byggnader som byggs om, till eller repareras.

45 000 invånare år 2040

Fem års byggförbud ruckar i viss mån på tidtabeller, men 2040 kan Östersundom i Helsingfors ha 45 000 invånare. När också de delar av Östersundom som ligger i Sibbo respektive Vanda är färdiga har området totalt 65 000–70 000 invånare.

Man koncentrerar boendet främst till fem nya stadsdelar: Östersundom, Husö, Björnsö, Sundberg och Ultuna som inkluderar Landbo. Kollektivtrafiken bygger bland annat på metron som stannar vid de fem stadsdelarna. Även om man uppför en hel del flervåningshus närmast metrostationerna ska stadsvillor eller stadssmåhus dominera. Det handlar om fristående hus, parhus och radhuslängor som står avsevärt tätare än vanliga finländska enfamiljshus som tenderar att vara så glest placerade som möjligt.