Biskop Vikström: Vi gör vissa saker rätt

I biskopsgårdens trädgård i Borgå med syrendoft och svalors svirr verkar arbetskonflikten i Johannes församling i Helsingfors rätt avlägsen. Flera kvinnliga anställda väntas sluta. Tills vidare har biskopen inte själv gått in i konflikten för att inte försvåra den arbetslagsutveckling som församlingen själv har initierat med hjälp av sakkunniga.

– Men nu börjar signalerna vara så akuta att tålamodet är slut för många som jobbar där. Det är ju tyvärr så med dylika konflikter att det inte finns skurkar eller änglar. Det är alltid en komplicerad problematik och ibland innebär det att vissa är tvungna att söka annat arbete. Det är ju ett misslyckande när det går på det sättet men det har jag också varit med om på annat håll, säger Björn Vikström.

Blir det kvinnorna som i det här fallet måste avvika?

– Jag hoppas verkligen inte att det blir den indelningen.

Frågan om samkönade äktenskap har också legat på agendan. Björn Vikström vill ha en rättvis lagstiftning och tycker det är viktigt att samhället stöder såväl heterosexuella som homosexuella parförhållanden. Ändå vill han inte skriva under adressen om en lag för samkönade par.

– Det ligger både i samhällets och människornas intresse att så långt som möjligt stödja parförhållanden som är baserade på trohet och kärlek. Till det skall också kyrkan kunna medverka. Om det sedan sker genom att ändra äktenskapslagstiftningen eller nuvarande lag om registrerade parförhållanden är politikernas sak. Med tanke på stämningarna inom kyrkan skulle det vara lättare med det senare alternativet.

Lucka i församlingskontakten

Sommartider gläder han sig åt att det finns ett stort intresse bland ungdomar för konfirmationsläger. Han ser det som ett gott betyg för hur konfirmationslägren ordnas. Det ger unga positiva erfarenheter. Men i många fall slutar kontakten med församlingen ganska fort därefter. Det blir kanske först när man har egna barn som skall döpas som man på nytt knyter an till församlingen.

– Det finns en ganska stor lucka och signalerna tyder på att det i Helsingfors blir vanligare att man inte döper sina barn fast man hör till kyrkan. Det visar också att det finns risk för att luckan håller på att vidgas.

Det har undersökts en hel del varför folk lämnar kyrkan, en del anger ekonomiska orsaker, andra anger att det inte betyder något för dem. Björn Vikström tycker att det är något man måste respektera.

– Är det så att kyrkan inte betyder något så varför skall man vara med då? Men trots allt är det ungefär 78 procent som hör till kyrkan och det är ett ganska stort under. Trots att det under en längre tid inte har varit något socialt stigma att skriva ut sig har folk valt att vara kvar. Det betyder att vi gör vissa saker rätt.

Att folk skriver ut sig är inte något som gäller bara kyrkan. Politiska partier och fackföreningar tappar också medlemmar.

– Det är något som ligger i tiden, man vill inte vara insatt i ett visst fack. Det som är problematiskt för kyrkan är att dagens individualism passar ganska dåligt ihop med solidaritetstänkandet och då känns det som om vi ligger fel i tiden. Å andra sidan är gemensamt ansvar och solidaritet med de svaga något som kyrkan inte kan tumma på.

Ingen har alla svar

Kyrkan får också vänja sig vid att nya religiösa samfund etablerar sig och att många gör anspråk på den rätta läran. Här får kyrkan visa tolerans men samtidigt ber man inte om ursäkt för vad kyrkan står för.

– Jag tror att den tid när man utdömde alla andra som på något vis guds motståndare är förbi för länge sedan och vi vill inte ha den tillbaka. Tvärtom ska vi vara medvetna om att ingen av oss sitter inne med de slutgiltiga svaren. Jag tror ju att det bara finns en Gud och jag tror också att människor på olika sätt i olika kulturer försöker hitta samma Gud. För mig är kristen tro den väg som bäst berättar hurdan Gud egentligen är men jag får ödmjukt lyfta på hatten och erkänna att inte kan jag veta. Skulle jag vara född i Indien eller Saudiarabien skulle jag antagligen säga något annat. Så mycket realism och fötterna på jorden skall man också ha.

Nu ställer Björn Vikström in siktet på Åland och Kumlinge där han tänker koppla av och arbeta med sina händer.