Marsch i väg till det vilda Kamomilla stad

Ute i Köklaxskogen håller Kamomillastaden på att växa fram med alla sina bekanta invånare, rövare, lejon, tant Sofia, poliskonstapel Bastian med fru och en lång rad andra viktiga personer.

Den här gången är det enbart ungdomar mellan 10 och 16 år som står på scenen, en utmaning för den nye regissören Mika Fagerudd, som till vardags är skådespelare på Unga Tea­tern.

– Jag är ingen pedagog, men med sunt förnuft kommer man långt. Jag lär mig själv nytt varje gång vi repeterar, säger han.

Att regissera ungdomarna är alldeles annorlunda än att själv stå på scen.

– De här är självständiga individer och jag måste förklara allt från början för dem. Många av dem har inte spelat teater förut.

Han är övertygad om att det blir en bra föreställning i alla fall.

– De är så duktiga, säger han.

Julia Widén, som är uppklädd i hatt och brosch, spelar fru Bastian, överkonstapelns hustru, en barsk dam som vill ha ordning och reda.

– Jag tycker att det är roligt att spela teater för att man får vara någon annan än sig själv, säger hon, medan Lejonet, Linda Järvi är glad över alla nya kompisar hon fått.

Tidigare i år var det audition och av de femtio som var intresserade valdes nitton ut.

– Jag ville ha många med. Det här är ju en stad, säger Mika Fagerudd.

De tre rövarna Ida Henriksson, Rebecca Nugent och Ellen Wikholm är glada över att få vara med.

– Men det var mycket text som man måste plugga, säger Ida.

– Vi måste spela pojkar, och vara större i gesterna, säger Ellen.

– Och göra äckliga saker som att peta oss i näsan och äta upp snoret, säger Rebecca.

De tycker att det skall bli roligare att spela än att repetera och alla kan tänka sig att fundera på skådespelarbanan längre fram.

– Det här är ambitiöst. Man måste förbinda sig som i riktiga livet och planera fritiden noga när man är med, säger Rebecca.

Ellen tycker att det har varit en stressig vår med att både plugga text och läsa till prov.

– Det är mycket ansvar med det här, säger Ida.

Den här gången är det bara några pojkar med, medan det var tvärtom i fjol när man spelade Rasmus på luffen.

Noah Mahlberg spelar den gamla, kloka Tobias, medan Konrad Simonenko spelar Tommy, killen med åsnan, trumpeten och en morot i fickan.

– Visst kan jag spela trumpet, säger Konrad, som varit med i både Anna Karenina på Svenska Teatern och I väntan på Godot med Siriusteatern.

De gillar båda att stå på scen och väntar otåligt på premiären. Den går av stapeln på onsdag.

Man spelar 17 föreställningar med avslutning den 30 juni.