Urpilainen och Katainen för tvåfrontskrig

De har jobb där dygnets timmar och mängden arbete inte står i ett rimligt förhållande till varandra. Dessutom kan en framgångsrik skötsel av det ena jobbet leda till att det andra jobbet sköts mindre framgångsrikt.

Statsminister och partiordförande Jyrki Katainens (Saml) och finansminister och partiordförande Jutta Urpilainens (SDP) svårigheter att profilera sitt parti i regeringen och hålla oppositionen stången märks allt tydligare i opinionsmätningarna.

Enligt Yles senaste mätning har Centern marscherat ytterligare framåt och är klar etta med ett stöd på 21,7 procent. Samlingspartiet står på stället med 19,2 och Sannfinländarna har dalat något men är fortfarande trea med 17,4 procent. SDP:s katastrofala utförsbacke har åtminstone för tillfället förbytts i en liten uppgång till 16,5 procent.

Stressymptom
Svårigheterna märks också på det personliga planet. Jyrki Katainen får klara stressymtom. Redan som finansminister talade han i Hbl (18.6.2007) ut om rytmstörningar, sömnproblem och minnet som sviktar. Senast nådde Katainens trötthet rubrikerna för några veckor sedan när han själv tog upp saken i Yles Ykkösaamu.

Jutta Urpilainen har inte talat ut om saken, men med genustillägget i kritiken hon får kan en lyckad stresshantering inte vara helt enkel.

Göran Djupsund, professor i statskunskap, anser att de två har en så gott som omöjlig uppgift.

– De hinner inte vara partiordförande när de tvingas sätta tiden på ministerjobbet. Det enda anhängarna ser av dem är när de i tv försöker förklara otrevliga beslut som regeringen fattat.

Enligt Djupsund har Urpilainen den svårare sitsen.

– SDP-anhängarna vill ha utdelningspolitik med satsningar på den offentliga sektorn och den sociala tryggheten Det kan Urpilainen som finansminister inte ge. Hennes tal om att nedskärningar och annat obehagligt måste göras med tanke på framtiden går inte hem.

Tappat tråden?
Urpilainen lanserade tidigare i veckan i sitt stora EU-tal ett nytt begrepp i den socialdemokratiska terminologin. Etisk marknadsekonomi ska vara ledordet. Det här har väckt debatt inom partiet.

– De har nog helt tappat tråden, menar Djupsund.

Det överraskar honom inte. I regeringsställning är det inte lätt att övertyga partiets traditionella väljare, både traditionella arbetare och lågavlönat folk i vård- och servicebranschen, om att SDP bryr sig här och nu.

– I opposition kan man lova att man nog ska fixa det.

Samlingspartiet hade det länge lättare. Regeringen har ju enligt Djupsund fört en rätt så samlingspartistisk politik. Beslutet om skatt på utdelning har ändå förorsakat missnöje på fältet.

Katainens taktik har varit att uppträda som en statsman, som den som ser till hela rikets affärer. Senast gjorde han det i Yles stora partiledardebatt. Djupsund misstänker att taktiken inte längre går hem.

– Hur ska han samtidigt uppfattas som partiordförande?

Sluta sticka
I Hbl och Helsingin Sanomat tog Katainen på onsdagen kraftigt ställning för tolerans och mot näthatet mot finlandssvenskar. Några dagar tidigare krävde han skärpt kontroll av antalet asylsökande. Det har uppfattats som dubbla toleransbudskap och välvilligt inställda har lagt det på trötthetens konto. Djupsund tror att det handlar om att Samlingspartiets väljarfält är splittrat.

– De gamla konservativa som i forna dagar satte tonen finns kvar samtidigt som liberala segment kommit till. Beträffande de liberala kunde De gröna ha en nisch om de bara slutade sticka på sina partikongresser.

Det stora problemet för både Katainen och Urpilainen är att Centern med sin ordförande Juha Sipilä vid rodret har återhämtat sig efter förödmjukelsen i valet 2011.

– Juha Sipilä är en gigantisk utmaning för dem. Han är en helt annan typ av politiker, han uppfattas rentav inte som en riktig politiker. Han vill inte gräla, han vill att problemen ska redas ut tillsammans.

Djupsund anser att Sipilä har övertagit huvudrollen som oppositionspolitiker av Timo Soini (Sannf).

– Soini finns kvar och lockar missnöjda väljare, men Sipilä appellerar till andra väljargrupper, mer upplysta, utbildade och urbana. Han plockar av båda två, men framför allt har man inom Samlingspartiet orsak att vara rädd.

Det nya den här valperioden är att vi har en tvåfrontsopposition, påpekar Djupsund.

– Regeringen måste täppa till två flanker. Centern och Sannfinländarna anfaller ju inte från samma håll. Förr var det lättare när det räckte med att försvara sig mot ett stort oppositionsparti.