Blåmusslor på bottnen är goda nyheter för havet

I skärgården utanför Tvärminne zoologiska station ligger dimman så tjock och grå att det knappt går att urskilja var horisonten börjar och havet slutar. Därför tror jag först att forskningsledare Joanna Norkko ombord på forskningsfartyget Saduria skämtar.

– Vilket fint väder vi fick i dag!

I dag blåser det knappt alls och havsytan är stilla, vilket underlättar provtagningen, även om det inte är strålande sol.

Under en två veckors forskningsresa kartlägger Saduria och Muikku, och senare fartyget Aurelia, på förhand utmärkta mätpunkter. Är ­bottnen sand, lera eller sten, hurdant är växt- och djurlivet och hur mår vattnet, är frågor fältinsam­larna söker svar på. Forskningen ­ingår i Velmuprojektet (se faktaruta), där målet är att skapa en heltäckande bild av livet under Finska vikens yta.

– Det sägs att vi vet mer om månens yta än om havets botten. Även om mycket forskning gjorts finns det ännu så mycket kvar. Inte ens jag som forskare kan säga vad vi hittar på det här stället, säger Norkko, som har bottendjur som specialintresse.

Varför är just bottendjuren intressanta?

– De lever i flera år och sitter på samma ställe och fungerar därför som ett slags monitorer för i vilket skick havsmiljön är. Bottendjurens roll i havets ekosystem är lite som maskens i komposten.

Muikkus besättning bor ombord på fartyget, men Saduria angör Tvärminnes zoologiska stations brygga efter varje arbetspass. Eftersom inte ens de vet vad de kan förvänta sig att hitta på havsbottnen är det viktigt att försiktigt testa bottnen först.

– Den här sedimentprovtagaren kostar runt 18 000 euro. Slänger vi ner den och det visar sig vara stenbotten tar den nog skada, säger Norkko.

Läs mer i lördagens Hbl.