Salo planerar tuff sparkur

Det hårdaste slaget kom i fjol när Nokia slutade med mobiltillverkningen i staden.

För ett par veckor sedan offentliggjorde staden den första versionen av sin överlevnadsplan för att balansera ekonomin. Planen omfattar en lång rad nedskärningar i de kommunala tjänsterna. Flera skolor, närbibliotek och tandvårdsstationer ska stängas, en vårdavdelning på hälsocentralen läggas ner och äldrevårdstjänsterna bantas.

En intervjurunda i centrum av Salo och i kyrkbyn Muurla ger en aning om Salobornas känslor.

Keijo Suomalainen anser att staden sparar i fel ända.

– De äldre och skolbarnen får bära bördan, säger pensionären Suomalainen.

– Vår åldersklass växer och ändå tar man av oss. Vi har redan betalat tillräckligt med skatter. Om man nu sparar så ska man spara från alla.

Sirkka Niinistö säger att staden gett dåligt med information om sina sparplaner. Hon misstänker också att alla beslutsfattare kanske inte har tillräckligt med expertis för att fatta de beslut de gör.

– Atmosfären här i Salo är tråkig. Jag förstår inte vad som ska hända med oss äldre.

Harri Järvinen förhåller sig skeptisk till sparåtgärdernas effektivitet.

– När utgifterna minskar på ett ställe så växer de på ett annat. Till exempel lärarpermitteringar leder alltid till större utgifter inom barnpsykiatrin.

Salotillägget föll bort

Cassandra Löfbergs ekonomi påverkas av att Salo i våras slopade det kommunala tillägget till hemvårdsstödet. Löfbergs inkomster krympte med en tredjedel. I sommar ska den unga småbarnsmamman jobba.
– Beslutet beror på att de avskaffade Salo-tillägget.

Löfberg säger att Salo i och för sig är ett trevligt ställe men att det är si och så med basservicen. Hon säger att hon till exempel inte lyckats få hälsocentraltid för sin son när han varit sjuk. Men helt oförstående är Löfberg inte.

– När det är ont om pengar så finns det inte mycket att ta ifrån.

I tätorten Muurla cirka en tio kilometer från centrum av Salo kommer närbiblioteket att läggas ner.

– Det är inte bra. Det går mycket snabbare att få tag på nya böcker på små bibliotek än på stora, säger Kirsti Katajainen.

Harri Aaltonen, som bott i Muurla hela sitt liv, bedömer att det skulle finnas andra saker man kunde spara på.

– Det känns fånigt. Det vi funderat över är varför listan inte omfattar den tekniska sektorn. Kanske man kunde spara där också. Jag tycker att skatteprocenten också kunde höjas en aning.