Lars Hansson.

Närkontakt slipar ner fördomarna

Psykisk ohälsa ger lätt en stämpel. Därför låter många helst bli att berätta om sina problem och kan dra sig för att söka hjälp. – För alla har vi fördomar, säger professor Lars Hansson från Lunds universitet.

När polisutbildningen i Umeå för några år sedan lät sina studenter möta levande personer med psykiska sjukdomar hände något.

– Attityderna förändrades markant, på ett positivt sätt, säger professor Lars Hansson vid Lunds universitet. Hansson, som också är chef för det nationella kunskapscentret Centrum för evidensbaserade psykosociala insatser (CEPI), talar om den riksomfattande svenska anti­stigmakampanjen Hjärnkoll.

Inom Hjärnkoll har man utbildat tvåhundra attitydambassadörer: personer som drabbats av psykisk sjukdom och som ställer upp för att berätta om hur det är att leva med sjukdomen. Finansieringen kommer från den svenska regeringen, som under fyra år gett motsvarande 7 miljoner euro till kampanjen.

– Kampanjen har två ben. Det ena är upplysning via medierna, det andra är lokala aktiviteter, säger Hansson.

Hjärnkoll har byggts upp i samråd med psykiatriker, patienter och anhöriga.

– Attitydambassadörerna har fått utbildning i att presentera sin livshistoria och de är flitigt utnyttjade på konferenser. De får lön för sina insatser och ett professionellt stöd omkring sig om det skulle börja kännas oroligt, säger Hansson, som tror att personlig kontakt är den rätta vägen att gå.

– Under 2000-talet lanserades tanken att psykiska sjukdomar har biologiska orsaker. Då jämförde man med somatiska sjukdomar för att normalisera attityderna, men i stället skapades en ännu större social distans. Folk hade visserligen lärt sig läxan om den biologiska grunden, men tolkningen blev att psykisk sjukdom kanske inte går att kontrollera och är farligare än man trott.

Marginalisering

Hansson säger att stigmatisering av psykisk ohälsa är en förlust ur samhällelig synvinkel när så många hotar marginaliseras.

– För individen blir det en fråga om ökat personligt lidande och minskad livskvalitet. Ökat stigma ger försämrad möjlighet att få arbete och bostad. Jag har också överraskats av hur ofta syskon och föräldrar tar avstånd till den sjuka. Familjens vänner kanske också tycker det är obehaglig att komma hem till familjer med psykisk sjukdom.

Läs hela texten i dagens tidning!