Exotiska frukter fanns bland den mat som Margot Wölk tvingades provsmaka. Maten var väldigt god, men vi kunde aldrig njuta av den, säger hon. Foto: Colourbox

Provsmakade Hitlers mat varje dag

Varje måltid kunde vara hennes sista, men Adolf Hitlers provsmakerska Margot Wölk överlevde. Nu berättar hon, för första gången, sin historia. Om hur hon överlevde kriget och de drygt två åren hon spenderade i Varglyan, Hitlers högkvarter vid östfronten.

Det är den tyska tidningen Der Spiegel som har träffat Margot Wölk, i samma lägenhet i Berlin där hon föddes för 95 år sedan.

Vintern 1941 var hon 24 år och hade precis flytt från huvudstaden till sin svärmors hem i dåvarande Ostpreussen, nu Polen. Den lilla byn Gross-Partsch, i dag Parcz, var idyllisk. Vad hon inte visste var att knappt tre kilometer därifrån fanns Wolfsschanze, Varglyan, Hitlers välbevakade högkvarter vid östfronten.

Inget kött

En dag stod en man i SS-uniform i farstun och beordrade henne att följa med. Hon sattes i ett rum tillsammans med 14 andra unga kvinnor. I en byggnad intill arbetade ett antal personer med att tillaga olika rätter.

Det visade sig att hennes och de andra kvinnornas uppgift var att provsmaka maten. Flera rykten var nämligen i svang, att de allierade försökte ta livet av Hitler genom att förgifta hans mat.

På tallrikarna fanns grönsaker, såser, nudelrätter och exotiska frukter.

– Något kött fanns inte, eftersom Hitler var vegetarian. Maten var god, väldigt god, men vi kunde aldrig njuta av den.

Den 20 juli 1944 skakades hela Varglyan av en kraftig explosion.

– Den slet bort oss från träbänkarna. Sedan skrek någon: "Hitler är död!".

Flydde från Varglyan

Det var Claus von Stauffenberg som hade placerat en tidsinställd bomb nära Hitlers skrivbord. Men Führern överlevde. Säkerheten skärptes ytterligare. Strax därefter blev Margot Wölk våldtagen av en SS-officer och när Röda armén närmade sig klarade hon sig tack vare en annan officer, som satte henne på ett tåg till Berlin. Ett år senare återförenades hon med sin man som hade suttit i rysk fångenskap.

Efter kriget träffade hon den officer som hade hjälpt henne att fly från Varglyan. Alla andra provsmakare hade skjutits av Röda armén, berättade han.

Fram till nu har hon varit tyst. Hon har inte orkat berätta, säger hon. Inte förrän en lokal journalist besökte henne på hennes 95-årsdag och började ställa frågor.