"Regeringen låter kommunerna förblöda"

Samtidigt som debattens vågor svallar höga kring regeringens beslut om skatten på utdelning funderar man i kommunerna febrilt över hur man ska klara av konsekvenserna av en rad andra beslut som fattades i förhandlingarna om budgetramarna.

Det fins inga exakta siffror, men klart är att det bortfall som sänkningen av samfundsskatten till 20 procent och tilläggsnedskärningarna i statsandelarna förorsakar i kommunernas inkomster inte på långt när kompenseras av det plus i kassan som besluten om avfalls- och fastighetsbeskattningen skulle ge.

Ilari Soosalu, direktör för den kommunalekonomiska enheten vid Kommunförbundet, upprepar det förbundets högsta ledning konstaterade strax efter ramförhandlingarna.

– Det här är en stor besvikelse för kommunerna. Inkomstbortfallet kommer att tvinga kommunerna till anpassningsåtgärder. Det handlar om att skära ner i den kommunala servicen, höja kommunalskatten och ta mera lån.

Inkonsekvent?

Han påtalar också det inkonsekventa i att regeringsprogrammet stipulerar att kommunerna ska kompenseras fullt ut för skattebortfall samtidigt som regeringen nu med hänvisning till dynamiska effekter bara till hälften kompenserar det minus som den sänkta samfundsskatten medför.

– Det är oklart vilka de dynamiska effekterna blir. Därför borde man utgå från hela skattebortfallet.

När regeringen dessutom beslutade att ytterligare skära ner kommunernas statsandelar med närmare 900 miljoner euro under ramperioden blir det svårt att få pengarna att räcka till för den service kommunerna enligt lag ska erbjuda sina invånare.

Enligt Soosalu kommer man till hisnande summor om man räknar ut de kumulativa effekterna av alla nedskärningar i statsandelarna som den här regeringen har gjort.

– Under perioden 2012 till 2017 handlar det om en summa på 6,6 miljarder euro. Så mycket kommer statsandelarna allt som allt ha skurits ner 2017, konstaterar Soosalu.

Ödesdigert?

De kommunalanställda är helt ense med Kommunförbundet om att regeringens beslut får ödesdigra konsekvenser.

Det blir färre händer i vården och dörren stängs till den närmaste servicebyrån.

Maija Pihlajamäki, ordförande för Offentliga och privata sektorns funktionärsförbund, Jyty, skriver i ett pressmeddelande att regeringens rambeslut ytterligare försämrar servicen i kommunerna.

– De offentliga tjänsterna utgör basen för vårt välfärdssamhälle. Nu är man i färd med att rasera den här grunden, skriver Pihlajamäki.

Jarkko Eloranta, ordförande för Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena, JHL, säger att permitteringar och uppsägningar väntar förbundets medlemmar.

– Redan det här året är svårt och värre är bara att vänta efter rege­ringens beslut. När kommunerna ska anpassa ekonomin till knappare resurser är permitteringar av personal det första man tar till. Sedan följer uppsägningar och så blir man tvungen att stänga enheter och avdelningar. Det är klart att servicen då försämras.

Permitteringar och uppsägningar passar enligt Eloranta synnerligen illa ihop med att behovet av service ökar i takt med att befolkningen åldras och arbetslösheten ökar.

För oppositionen är den allt dyst­rare bilden av kommunernas ekonomi minst lika läcker som rege­ringens sjabbel med beskattningen av utdelning.

Konspiration?

Mika Lintilä, ordförande för Centerns ekonomiskpolitiska arbetsgrupp, hävdar att det finns en medveten strategi bakom regeringens beslut om att skära ner statsandelarna med sammanlagt 6,6 miljarder euro och att bara delvis kompensera sänkningen av samfundsskatten. Kommunerna ska helt enkelt förblöda.

– Man vill driva kommunerna in i ett sådant nödläge att de sträcker upp händerna och går med på att slås samman med vad som helst. Men vad hjälper det kommuninvånarna om två luspanka går ihop?

Centern har räknat ut att regeringens beslut tvingar kommunerna att vrida åt skatteskruven ordentligt.

– För kommuner som har en lite bättre ekonomi kan det handla om en höjning på 1–2 procent, för de fattiga 2–4. Men man kan inte höja kommunalskatten hur mycket som helst samtidigt som man tvingas permittera och säga upp personal. Det blir i längden ohållbart med allt högre skatt och allt sämre service, menar Lintilä.

Tom pulpet. Också bakom katedern kan det bli tomt om sparbesluten leder till lärarpermitteringar.